”Bonde söker fru”-Sigrid har brutit sin förlovning: ”Slut på kärlekskontot”
Publicerad 2021-10-28
”Bonde söker fru”-profilen Sigrid Bergåkra skulle gifta sig med Jesper Andersson.
Nu har parit brutit förlovningen.
– Det är ju en prövotid och nu gick prövotiden ut, säger Sigrid Bergåkra.
I jubileumsprogrammet av ”Bonde söker fru” i december i fjol friade Sigrid Bergåkra, 48, till sin kärlek Jesper Andersson, 50. De hade träffats på älgjakten 2019 när han jagat på hennes mark.
– Jag har blivit obotligt kär i dig och vill vara tokkär i dig för evigt, sa hon i TV4-programmet.
Nu berättar hästbonden från Hälsingland att paret gått skilda vägar, vilket Hänt var först med att rapportera.
– Det är så klart tråkigt att behöva slå upp en förlovning när man hade sett fram emot att gifta sig och stadga sig och så, men en förlovning är ju en prövotid och nu gick prövotiden ut, säger Sigrid Bergåkra till Aftonbladet Nöje.
Prioriterar barnens ridning
Trebarnsmamman berättar att beslutet vuxit fram. Plötsligt hade relationen blivit ett hinder snarare än ett stöd åt hennes olika åtaganden. Innan årets älgjakt i september bröt paret förlovningen och planerna på ett bröllop.
– Det är företaget, att prioritera mina barn och deras karriärer på hästryggen och allt det här, säger Sigrid Bergåkra.
– Suger relationen då energi på ett negativt sätt så måste man välja att avsluta den i stället för att avsluta andra saker, även om jag sätter kärleken väldigt högt på prioriteringslistan. I bland har man inte råd att unna sig den, om den inte fungerar.
”Slut på kärlekskontot”
Sigrid Bergåkra blev en tittarfavorit i ”Bonde söker fru” 2016 där hon valde att skicka hem samtliga brevskrivare eftersom hon blivit störtförälskad i Pål Mases från Dalarna. Det förhållandet tog dock slut några månader senare.
Nu planerar bonden att ligga lågt på kärleksfronten ett tag.
– Jag har älskat all in. Jag har varit den bästa flickvännen jag kan vara, jag har satsat allt och gett så jättemycket kärlek, så nu är det slut på det kontot en stund, säger hon.
– Nu måste jag få landa i det här, så får vi se om det uppstår någon mer kärlek någonsin i mitt liv.
Det kommer fler älgjakter.
– Tror du det? Ja, jag får fundera på det.
Sigrid Bergåkra blev förvånad när hon såg vilka reaktioner hennes val att prioritera företaget, döttrarna och ridningen fått i olika kommentarsfält.
– Jag såg att jag hade några nättroll som reagerade på att ”hon är inte värd någon partner för hon kör bara sitt eget race”, men det är inte så jag menar. Jag menar bara att man är tillräckligt bra ändå, som mamma eller ensamstående förälder, och kan ha en familjebild utan att stötta sig på en partner. Som min dotter Cecilia här säger, ”det räcker med en bra förälder”.
”Verkligheten kom ikapp”
Jesper Andersson från Tyresö har fyra egna barn, i åldern 14 till 25, och driver ett företag i byggbranschen. Det blev en ohållbar situation att balansera med livet uppe på hästgården i Hälsingland, menar han.
– Det var väl så att verkligheten kom i kapp. När de rosa glasögonen försvann så inser man kanske att man inte har så mycket gemensamt förutom kärleken, säger han.
– Båda två har ett långt liv bakom oss och vi har byggt upp våra egna karriärer. Hon har fullt upp med sin gård, sina barn och alla hästar. Jag har också barn och ett företag i Stockholm som jag driver och vill utveckla.
Flyttade till Hälsingland
Jesper Andersson hade flyttat upp till Hälsingland för att bo på gården med Sigrid Bergåkra och ge förhållandet en chans.
– Det var väl det som gjorde att vi insåg att det kanske inte blir så bra tillslut. Det hade varit en helt annan femma om hon hade varit verksam där jag bodde, men det var ju 30-40 mil mellan oss och det var därför jag flyttade upp, säger han.
Men avståndet till barnen och arbetet blev för långt. Nu har han skaffat en lägenhet i centrala Nyköping där hans barn bor. Jesper Andersson vill understryka att han och Sigrid Bergåkra skilts åt i samförstånd.
– Man måste kunna kompromissa och det fanns väl inte läge för någon av oss att kompromissa fullt ut då. Vi är ju inte ovänner eller så. Det är en balansgång när man har barn på olika håll och man sätter ju sina barn i främsta rummet. Det är ens förbannade skyldighet att göra det.