Vi går inte på det igen, TV 4

Jag såg verkligen fram emot söndagsfilmen på TV4. De skulle visa en helt nyinspelad film som baserades på Mari Jungstedts ljuvliga Gotlands-deckare. Filmtrailern såg helt fantastisk ut. Det var explosioner och vackra vyer över kargt hav och kala vidder. Det verkade spännande. Och vilka skådisar sen då! Alltså, vi talar eliten av eliten! I trailern flimrade Thomas Hanzon förbi. Och Lia Boysen. Och Anders Ekborg! Per Morberg! Och Frida Hallberg. Och Jonas Karlsson! Tuva Novotny!

Ni förstår! Det var som om TV4 inför produktionen hade diskuterat skådisar och namnförslagen hade vildsint vinit genom rummet och till slut hade chefen tagit till orda och sagt: “Okej. Vi tar rubbet.”

Det kändes därför mycket hoppingivande när jag satte mig framför tv:n i söndags. Jag hade köpt chips och dipp. Jag hade tagit fram fotbadet. Tänt lite ljus. Det var en sån kväll. Jag skulle njuta av svensk kvalitetsfilm.

Och så började filmen och jag störde mig genast på att det är något synkfel på ljudet. Det stämde inte överens med skådisarnas läpprörelser. Speciellt huvudrollsinnehavaren, kommissarien själv, tycktes i märklig ofas. Det var svårt att titta på filmen när inte läpparna stämde överens med ljudet. Och TV4 fixade inte problemet heller. Till slut skrek jag FAN för mig själv. LÖS PROBLEMET! Sen tänkte jag att det kanske var min digitalbox som strulade, så jag gick fram och började dona med den, misslyckades med att hitta problemet och skrek återigen FAN.

Men så tittade jag närmare på kommissariens läppar. Undersökta rörelserna noga. Lade huvudet på sned. Hummade och funderade. Och till slut fann jag: han talar inte svenska. Han talar tyska. Kommissarien är tysk!

Så föll allt på plats. Där fanns en rad svenska skådisar. De talade svenska. Så fanns den en rad andra skådisar, som jag aldrig sett förut. De talade i ofas. De var alla tyskar. Jag upptäckte plötsligt tyskar överallt. Den där reportern som hade en hemlig källa inom polisen – TYSK! Kommissariens närmsta man – TYSK! Kvinnan i tobaksaffären – TYSK!

Något ljushuvud hade alltså lagt på svenska röster över de tyska munnarna. Och det var så förfärligt. Jag såg hela filmen, men jag lovar att jag inte kan redogöra för en enda händelse i den. Jag kunde inte fokusera på handlingen – allt jag tänkte på var deras förbannade läppar. Det var som att befinna sig mitt i en två timmar lång reklamfilm för Werthers Original.

Först blev jag häpen och förundrad. Trodde att det kanske var ett spratt, att Jan Scherman eller någon hallåa eller vem som helst skulle dyka fram och säga “närå” och så skulle de spela filmen på riktigt.

Sen började jag fundera på hur det här rent faktiskt har gått till. Tänk dig själv. Du har en inspelningsplats där hälften av skådisarna är svenska och den andra hälften är tyska. Tyskarna talar tyska och svenskarna talar svenska. Hur talar de då med varandra? Det är förhör på stationen, de har tagit in Thomas Hanzon, han är synnerligen misstänkt för mord. Kommissarien frågar var han befann sig vid den och den tidpunkten. På tyska. Och Thomas Hanzon svarar att han befann sig där och där. På svenska. De måste känt sig som idioter! Undrar om de kände sig lika förvirrade efter en inspelningsdag som jag kände mig där i soffan.

Jag blev så utmattad av att fokuserat stirra på folks läppar att jag faktiskt somnade. Och sen tänkte jag inte mer på det. Tills idag, då jag såg Fyrans trailer för morgondagens söndagsfilm. Det är Gotland. Det är explosioner. Det är den absoluta svenska skådespelareliten. Alla stjärnorna pratar i trailern. Utom kommissarien. Han står mest och ser bister ut. Han säger ingenting. TV4 vill att vi ska ge det här en chans till, för nu kommer del två. Och sen kommer del tre och del fyra. Min fråga till TV4: tror ni att vi är dumma i huvudet? Tror vi att vi ska gå på den lätta en gång till?

Nu stänger jag av TV4 och sätter inte på igen förrän tyskar talar tyska och svenskar talar svenska.