Lågkonjunktur i schlagervärlden

Markus Larsson

Aftonbladets nöjeskrönikör spanar på popkulturen

Tingeling på er.

På tisdag börjar Eurovision Song Contest 2009 i Moskva.

En av Europas största, mest bevakade och spektakulära tävlingar om...

ingenting.

Lät det där negativt?

Inte alls.

Sanningen är aldrig negativ – bara talande.

Det stora problemet med Eurovision Song Contest 2009 är att spänningen och glöden tyvärr inte har bokat flygbiljett till Moskva i år. Det gamla radarparet har valt att stanna hemma och vattna sina pelargoner.

Vilket beror på flera saker.

Tävlingen är som bekant uppdelad i två semifinaler – Sveriges representant Malena Ernman och hennes underbara operett ”La voix” ställer upp i den första nu på tisdag – samt en lååååååång final den 16 maj.

Och eftersom alla länder utom segraren och De Fyra Stora – Frankrike, Tyskland, Spanien, Storbritannien – måste kvala vartenda år gäller det att vinna och inget annat. Om Sverige kommer tvåa eller sist spelar ingen roll.

I det förra systemet, då länderna slogs om att slippa kvala, fanns det åtminstone ett visst intresse i att se vilka som placerade sig närmast efter vinnarbidraget.

Bara därför att. Men nu är det skit samma. Enkel matematik.

Och även om du vinner hela konkarongen finns det ingen som helst garanti för att din karriär får ett internationellt genombrott.

I takt med att tävlingen har vuxit och allt fler länder deltar har dess betydelse utanför den direktsända finalen paradoxalt nog minskat.

Det tänds inga stjärnor som ABBA eller Céline Dion längre.

I bästa fall kan vinnaren få ett förlängt vikariat som kändis i sitt eget hemland.

Så vad tävlar vi om egentligen? Ja du, käre läsare. Om du har hans telefonnummer – fråga spetsörat och rymdprofilen Spock. Han kanske vet.

För Sveriges del handlar det möjligtvis om att förbättra sitt rykte som tävlingens blåbär efter de senaste årens genomklappningar. En hög placering eller vinst skulle definitivt behövas för att höja det svenska intresset runt Eurovision Song Contest. Ett intresse som, såvitt jag kan bedöma, just nu befinner sig i en svår lågkonjunktur.

Det är inget fel på Malena Ernman och ”La voix”, men...

Hennes operett lämnade knappast efter sig det skarpaste fotavtrycket i årets upplaga av Melodifestivalen. Ett knäppt pausnummer som heter ”Tingeling” har satt betydligt djupare spår.

Och ”La voix” attraherar inte alls samma laddade uppmärksamhet som när La Carola vände upp och ner på Aten 2006. Ernman behöver inte heller leva upp till lika extrema förväntningar som The Ark i Helsingfors. Det är över huvud taget ingen som räknar med Sverige i år. ”La voix” kan till och med köra av vägen redan i semifinalen utan att behöva stoppa in huvudet i skampålen.

Vilket innebär att Malena Erman kan ta det ganska lugnt. Vara lite la-di-di och la-di-da och comme çi, comme ça. Ungefär som Frankrike.

Det är, med svenska mått mätt, en unik position. Vi är underdogs i en tävling som vi en gång dominerade. Det kan betyda vad som helst. Kanske till och med att vi går rätt långt, men jag tvivlar.

Rapporterna från Moskva har hittills mest handlat om att Carola ska uppträda under tävlingens invigningsfest. Och Norge, Norge, Norge...

Norska bidraget ”Fairytale”, som framförs av den fiolspelande charmbollen Alexander Rybak, är en de största förhandsfavoriterna. Norrmännen är så styva i korken att produktionsbolaget Dinamo redan har bokat nästa års finalarena –Telenor Arena i Oslo.

Vi får väl se.

Men om jag tvingas välja håller jag hellre på det stora svenskhoppet Arash som tävlar för Azerbajdzjan. Varken Arash eller Alexander Rybak har, i mitt tycke, några märkvärdiga låtar.

Men vilket av följande alternativ låter roligast på papperet:

Att nästa års final avgörs i Azerbajdzjans huvudstad Baku? Eller, håll i er nu – Oslo?

Resten av årets bidrag får jag återkomma till senare i veckan. Men det kommer inte bli nån pluskarneval med spontan sambadans och fyrverkerier. Det mesta är bara en jämntjock rappakalja. Jämfört med exempelvis Aten 2006 är låtkvalitén tristare än vegetarisk prinskorv.

Minns ni vad arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin sa om hur år 2009 skulle bli? Sven Otto dundrade visserligen loss om den svenska ekonomin och arbetsmarknaden.

Men uttalandet kunde lika gärna ha handlat om Eurovision Song Contest 2009.

– Det blir ett riktigt skitår.