Opera är lika illa som kräksjukan

Markus Larsson

MALMÖ. Åh, vad kul.

Oj, så bra.

Operahelvetet gick direkt till final.

Ursäkta mig, men den såg jag inte komma.

Kan ju bero på att jag tycker att opera är lika illa som abstrakt poesi. Eller musikaler. Eller kräksjukan. Men så gillar jag ju också AC/DC.

Vuxna människor som ylar som skållade varulvar i festblåsor och pingvinkostymer är pretentiöst trams, trams, trams. Det kan vara finkulturens knäppaste uppfinning. Och egentligen handlar det som vanligt bara om en mer sofistikerad form av sexuell frustration.

Men visst, årets final kanske behövde en sjungande isbit, vad vet jag?

Agnes var annars den fjärde delfinalens enda säkra kort. Hon hade en lysande låt och ett färgstarkt nummer.

Och att hon ännu inte riktigt uppträder som en fullblodsartist på scen spelar i sammanhanget ingen roll.

Alla ”Idoler” har, som bekant, en väldrillad och stor armé av små ”Idol”-talibaner bakom sig som röstar så att deras mobiltelefoner sjukskriver sig för utbrändhet efter varje delfinal.

Det är dessa ”Idolers” show just nu. Tävlingen borde verkligen, som min chef uttryckte saken, byta namn till Mel-Idol-festivalen. Den som vill veta hur det kommer gå nästa år kan slå på TV4 redan i höst.

Och märk väl:

Det var inte ”Higher” med Star Pilots som gick vidare till Andra chansen. Det var ”Waiting for the stars to fall” med Boy Meets Girl. Star Pilots har bara satt ett par pilotbrillor på en gammal hit. Svårare än så behöver det inte vara.

Medan Sarah Dawn Finer har jobbat och slitit och värkt fram ett storslaget nummer som verkligen inte liknar nåt annat som ställt upp Mel-Idol-festivalen förut.

Tonartshöjningen, eller rättare sagt sticket, där Dawn Finer hissas upp i luften var deltävlingens mäktigaste delikatess.

Samma hiss får nu packas ner och fraktas till Norrköping.

Den förtjänade bättre.

***

Jag har under de gångna veckorna skrivit ganska hårda ord om den mystiska Internationella juryn. Ni vet, den som pratar som detektiven Jacques ”Rosa Pantern” Clouseau, arbetar inuti Velvets kjol och liknar Petra Medes manusförfattare Edward af Silén.

Men när de väljer Sarah Dawn Finer är allt givetvis glömt och förlåtet. De ger en fingervisning om vad som kan funka i Europa. Och de är en nödvändig säkerhetsventil när de svenska tv-tittarna sviker.

Juryn kan i skrivande stund vara det bästa som nånsin hänt Mel-Idol-festivalen.

Ja, ni läste faktiskt rätt.

Låt stå.