Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Orvar

Unga ska inte sommarprata

Fredrik Virtanen: ”Ju yngre sommarvärd, desto ointressantare”

”Sommar” är en institution.

Det är underbart att P1 inte överdrivet fjäskar för att nå en ungdomlig publik. Det gör ju ändå alla andra.

Unga har inget att säga.

Jag har ju fyllt 40 nu så jag kan kosta på mig att gnälla om dagens ungdom.

Ungdomen är som vanligt okunnig, radikal och platt.

Precis som jag också var. Som alla var. Det är ungefär vid 35 års ålder man stannar upp, tittar på sin ungdom och hånskrattar. Alla gör det. Det tror man inte som 20-nånting men så ligger det till. Ödmjukhet kommer med åren och den kommer till alla.

Det roligaste med den sanningen är att 25-åringen aldrig kan tänka sig att hen har fel. Ungdomen är tvärsäker. Men sedan sitter ungdomen där 15 år senare och inser att ingenting var så enkelt som det verkade när en var barn. Man skäms i bästa fall.

Alltså: Barn är underbart söta och fascinerande och rolkloka och charmerande men de har ingenting, ingenting, att lära världen om visdom eller humor eller insikter om någonting.

De är söta som fan. Jag tror att gränsen går vid 27 år. Då blir en människa vuxen. Eller 33.

”Sommar” är ett ypperligt exempel på detta, i går sändes det sista avsnittet i P1. Jag har lyssnat på alla program och för att generalisera så gäller följande: Ju yngre sommarvärd, desto ointressantare.

Att ”Sommar” förvaltar sitt arv väl och behåller kvaliteten i stället för att försöka fjäska för att hitta ungdomlig publik är ”Sommars” starkaste bedrift.

Varje gång det är någon som varit med om en tragisk händelse blir sommarpratet värdelöst. Tabloidiseringen av ”Sommar” är ständigt närvarande och unken men generellt är det verkligen kloka historier SR:s Bibi Rödöö och Daniel af Klintberg hittar. Gränsen mot det banala är ständigt närvarande. ”Dra din mest deprimerande historia”-tänket måste hållas borta om ”Sommar” ska ha kvar sin värdighet.

Och ungdomar ska inte sommarprata över huvud taget. De har inget att säga en intelligent publik, P1 är inte TV4. P1 ska behålla sin värdighet utan att tänka på ung publik, det är mina licenspengar, inte reklampengar.

Jag tycker att ”Sommar” har haft en bra sommar, det enda dåliga är de skabbigt välvilliga recensionerna av programmen i dagspressen.

Må ”Sommar” leva i hundrade år.

Bäst i år var Christian Falk, Athena Farrokhzad, Po Tidholm och Jesper Rönndahl. Sämst var Bi Puranen och Steve Angello.

Veckans ...

BABE. Jonna Sima, på tamburin.

TV-ESS. Petra Marklund. Svinbra programledare för ”Allsång på Skansen”.

PLAY. ”Noah”, extremt under­skattad film med Russell Crowe - han gör rötter till gräs, han vill dö, han är gud och helt galen.

TV. ”Morden i Midsomer”, TV3, SVT1, TV8. Tänk att jag missat denna perversa serie i hela mitt liv. Mysdeckare har aldrig varit konstigare.

PLAY. ”The trip to Italy”, Rob Brydon, Steve Coogan. Alanis Morissette!

LÖK. Att odla sin egen vitlök är galet tillfreds­ställande (och enkelt). Testa.

AMC. Kanalen som alltmer äger, varför är den inte i något tv-utbud?

RETRO. Peter LeMarc. Herregud vad jag hade velat vara på Skeppsholmen.

BOK. På landet blir det ofta så att man letar upp nåt gammalt - i år bland annat ”Ett författarliv” om Ernest Hemingway, av Kenneth Lynn, och alla vulgära myter om världens genom tiderna främste författare spricker. Jag ska nu ge boken till rapparen Petter.

REKLAM. ”Lyxfällan” i TV3 lyckas vara ironiskt hiphop.

SERIE. ”The knick”, HBO Nordic. Nä va?

TV-MYS. Peter Apelgren. Den sannaste komiker detta enfaldiga rike har.

Nöjes-matrixen

”The Insider”. Underbar murvelfilm med Pacino som dök upp på TV4 Film.

”Orange is the new black”, Netflix. Subtil, men inte sublim.

Björn Afzelius. Sveriges mest underskattade döda artist - fel.

”Public service”, P1. Extra salt och rolig satir under sommarens special.

Följ ämnen i artikeln