Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Orvar

"Scrubs" ger mig insikter om livet

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-06

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Carpe diem”, sa Robin Williams i den där gamla döda poeter-filmen.

Fånga dagen. Bra råd.

För här går jag omkring och väntar på att Mitt Riktiga Liv ska börja.

Det är bara en siffra men ändå infinner sig en domedagsliknande känsla i magen kring varenda nyårsafton.

Något måste göras.

Något måste förbättras.

Så jag raderade alla sms som var skickade 2006 och alla som jag hade fått också. Ett nytt, blank elektroniskt 2007-papper, tänkte jag aningen luddigt den där ångestridna dagenefter-champagne, dumheter & gräl.

Men det var först när jag såg en ”Scrubs”-repris som jag förstod problemet (ja, det kan tyckas infantilt att få sina livsinsikter från tv-komedier, men jag erkänner).

I ett musikalliknande nummer med sångerskan Jill Tracy som döende gäst sjöng Kelso, Elliot, Turk, Cox och de andra (dock ej JD, såvitt jag minns) ”Scrubs”-maskoten Colin Hays (från Men at Work) låt ”Waiting for my real life to begin”.

Och så är det.

Jag väntar på att Mitt Riktiga Liv ska börja. Inte det här livet som jag har nu i väntan.

Alltså, det är ett ganska briljant liv, egentligen, helt utan svält, och 2006 var ett av de bästa, men ändå: det här kan inte vara Mitt Riktiga Liv.

Mitt riktiga liv har ju inte börjat än.

Kan ni känna igen er i det?

Jag tror att många upplever att det är i morgon, nån gång, det börjar. Egentligen. En dag ska vi vakna upp på en äng som lyckligt dumma hippies med allt det som vi tror är vårt riktiga liv. För den här patetiskt tradiga komedin kan inte vara våra RIKTIGA liv, skulle detta vara allt?

Och så blir vi äldre, kollar på ännu mera livet-kring-30-serier och irriteras över vår livsångest (vi bad inte om att födas och ändå ska vi en dag dö, taskigt va?), väntar, och sedan en dag kommer han klädd i Ingmar Bergman-svart: Döden.

Men. Detta. Är. Mitt. Riktiga. Liv.

Och det räcker inte med att radera alla sms från 2006 för att förändra den saken.

Det krävs förmodligen buddism. Eller stora ”fånga dagen”-insikter.

Eller cancer.

VECKANS

Fredrik Virtanen

ANNONS

Följ ämnen i artikeln