Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sverker

Julen är redan här – och den är cool

Törs jag säga att vi har varandra, törs du lägga kinden i min hand? Vi är människor och det är märkligt – och kanske svårt och omöjligt ibland.

Var inte rädd för det som är verkligt.

Jag skaldade förstås inte det där. Det gjorde Ulf Lundell i Sveriges största jullåt ”Snart kommer änglarna att landa”.

Den gavs först ut i en mysig lägereldsversion på julskivan ”Glitter, glögg & rock’n’roll” 1979, men är oftare hörd i Phil Spector-versionen från julsingeln 1981 (där för övrigt ”På spåret”-stjärnan Niklas Strömstedt spelar pianoriffet).

Jag har alltid – nå, inte på sommaren kanske – älskat den låten. Vem har inte det? Men i all den bombastiska wall of sound-energin har texten försvunnit en smula.

Nu har Svante Thuresson gjort den på sin julskiva ”En cool jul”. Samma legendariska jazz- och soulkatt som i våras släppte en coverplatta med Stockholmslåtar där framför allt Kents ”Columbus” och Lundells ”Rom i regnet” stod ut som små mästerverk, vilket de ju var redan från början. Ändå lyckades han ta in dem i sin värld, göra dem till sina. Som bara en verkligt stor sångare kan.

Nu gör han det igen, the hip man, snubben som enligt Beppe Wolgers är cool som en swimmingpool.

Thuresson gör också Tage Danielssons rara ”Karl-Bertil Jonsson, 14 år” och sjunger skjortan av Tommy Körbergs version och det är sannerligen inte många som sjunger skjortan av Tommy Körberg.

Han gör också Mauro Scoccos ”Julkort från New York” och ”Grand hotel” (som sjöngs av salig Totta Näslund), Eldkvarns ”Varje snöflinga som faller”, Tomas Andersson-Wijs ”Första snön är alltid vitast” och flera andra juliga popvisor.

De är fina allihop.

Men finast är ”Snart kommer änglarna att landa”.

Jag kan tänka mig att den käre kverulanten Lundell själv tycker att den låter Bo Kaspers Orkester men bry er inte om honom, han har rocken i benmärgen och det kan han inget göra åt och ska inte heller. Detta är en magnifik tolkning, nästan omöjlig att göra. För med Lundell är det som med Dylan: Ingen sjunger Dylan bättre än Dylan.

Svante Thuresson lyckas framhäva vartenda ett av poetens ord så att de känns ända in i det innersta. Jag blir gråtmild och fylld av älsk.

”Glöm djävulskap och stingslighet

Glöm allt jag gjort av elakhet

Jag älskar dej så innerligt.

För du och jag har sett en del

och känner till varandras fel

och lever i vår egen hemlighet.

Kom öppna dej, snart är julen över

Sitt närmare, för du är allt jag vill

och behöver.”

Och den här krönikan är till min fru. Och till dig. Till alla. Det är jul, redan nu.

”Fred och lugn i natt i mänskoland.”

Följ ämnen i artikeln