Filmen behöver inte säga hela sanningen
Jens Peterson om uppståndelsen och kritiken kring ”Monica Z”
Biofilmen om Monica Zetterlund är inte sann med fakta och årtal.
Dokumentärfilmaren Tom Alandh är upprörd över att filmpappan inte liknar hennes verkliga far.
Men ”Monica Z” är ingen biografi. Det är en spelfilm. En bra spelfilm.
”Monica Z”-filmen är inte ett uppslagsverk för den som vill lära hennes verkliga historia. Filmens fiktive far är tvärt emot verklighetens musikant och jazzentusiast.
Men som spelfilm fungerar den. Ett sevärt porträtt av en begåvad artist som brottas med dåligt självförtroende. Filmen är inte sann, men sannolik. Det är Edda Magnason som sjunger. Inte Monica. Nästan Monica.
En av filmens nyckelpersoner är Monicas bästa vän, Marika som spelas av Vera Vitali. En påhittad figur, som har fått drag från flera riktiga vänner och kolleger.
Samma sak med basisten som spelas av Sverrir Gudnason. Fast han har fått det riktiga namnet Sture Åkerberg. I verkligheten var Monica Zetterlund gift med Sture Åkerberg 1974-1983. Hon var gift med en annan basist i mitten av 1960-talet. I filmen får också ”Sture Åkerberg” en viktig roll när ”Sakta vi gå genom stan” spelas in. I själva verket var det Georg Riedel som gjorde det fantastiska arrangemanget och spelar på skivan.
Den gjordes 1961. Spelfilmen ”Monica Z” verkar utspelas cirka 1961-1964. Eurovisionsschlagern 1963 är med, men det nämns inte att Monica Zetterlund även sjöng i Melodifestivalen 1962.
Många händelser i hennes liv har koncentrerats till de här åren. I verkligheten gjorde hon revynumret ”O, vad en liten gumma kan gno” i ”Glaset i örat” 1973, men här flyttas det till Chinateatern och Gula Hund 1964.
Detta vet naturligtvis regissören Per Fly och manusförfattaren Peter Birro. De har medvetet bearbetat verkligheten. Det hörs redan i en tidig scen där jazzorkestern ger sig ut på turné och i bussen spelar radion en poplåt av Tages, ”Miss McBaren” från långt senare datum. Sånger och händelser flyttas om.
Men det fungerar ändå. Det är en spelfilm. Den som vill hitta fakta kan göra det på andra ställen. Tom Alandh gjorde en fin dokumentär, och skrev också Monica Zetterlunds underhållande självbiografi tillsammans med henne.
”Monica Z” är en gripande spelfilm. Med skådespelare och påhitt. Den lockar säkert många att lyssna på, och lära mer om, den riktiga Monica Zetterlund. Gör det.