”Jag vill inte dö, jag vill leva”
Publicerad 2013-09-18
Kristian Gidlunds egna ord till vännerna i somras
De var kollegor – men fram för allt vänner.
Musikern Viktor Norén och fotografen Emma Svensson skriver om sorgen efter Kristian Gidlund:
– Det inte var såhär någon önskade att det skulle sluta, skriver Emma på sin blogg.
Sommar 2012:
Viktor Norén står längst fram på scenen på Peace & Love och pekar på Kristian Gidlund som sitter bakom trumsetet.
Publiken jublar.
Viktor konstaterar att det är fantastiskt att Kristians föräldrar har fått in så mycket kreativitet ”i den där spinkiga kroppen”.
– Om jag skulle skriva en lista på människor som minst förtjänar att få cancer så vore Kristian Gidlund det första namnet jag skrev. Dessvärre så ville inte livet hålla med och ibland vill man bara ta tag i livet och fråga vad fan det håller på med – det där är inte rättvisa.
Sedan aviserar han den kommande låten ”You can’t kill rock’n’roll”.
– I kväll kallar vi den här låten ”You can’t kill Kristian Gidlund”.
Publiken jublar.
Och jublar.
”Med blytunga hjärtan”
I går eftermiddag kom meddelandet om att Gidlund somnat in.
Viktor Norén från Sugarplum Fairy skriver om sorgen och saknaden:
”Det är med blytunga hjärtan och med stor stor sorg vi har tagit emot beskedet att vår älskade vän och broder Kristian Gidlund har lämnat oss efter hans långa och hårda kamp mot cancern. Våra tankar är nu först och främst hos Kristians närmaste familj som har visat ett gigantiskt, beundransvärt, och vackert stöd för Kristian. De har gjort detta ohanterliga lite mer hanterbart. Vi älskar dem på samma sätt som vi älskar Kristian. Och vi ber alla att låta dem och oss få sörja Kristian i lugn och ro".
Borlängebandet Mando Diaos turnéledare Carlos Barth hälsar att de under dagen kommer att lägga ut en hälsning till Kristian på bandets hemsida.
– De sörjer en vän och vill tacka honom för allt han har gjort.
På Instagram har Mando Diao lagt upp en bild på Kristian där de skriver:
– Tack för allt älskade Kristian!
”Jag vill inte dö”
Fotografen Emma Svensson var Kristian Gidlunds vän och har även haft fotoutställningen ”I kroppen min”.
På sin blogg skriver hon om sina känslor efter det tunga beskedet i går.
– Min första känsla när jag fick veta var lättnad. Kristian har äntligen befriats från det fruktansvärda som det senaste året sakta men säkert tagit mer och mer av hans liv. Och jag vet att det varit hårt. Framför allt på slutet. Så att den kampen är över. Det fick mig att känna en lättnad. Han behöver inte längre slåss mot en övermäktig fiende. Han kan få frid. Även om det inte var såhär någon önskade att det skulle sluta.
På vernissagen av utställningen i juni sa Kristian till Emma: ”Jag vill inte dö, jag vill leva. När jag ser dina bilder på hur mitt liv har varit, jag vill ha det livet igen. Jag vill inte det här”.
– Vi pratade mycket om just det. Hur mycket han älskade livet. Ända sedan jag lärde känna Kristian för tio år sedan så har det varit utmärkande. Han nyfikenhet, äventyrslust och en vilja att ständigt utvecklas har gjort att hans liv aldrig stod stilla. Han tog varje chans att leva sitt liv fullt ut. Att följa sina drömmar. Och det beundrar jag honom för. Det är inte alla som kan eller vågar. Men Kristian är den modigaste och den starkaste jag vet. För även i allt det här hemska så ger han ett lugn och en trygghet till oss som behöver det som mest. Hans förmåga att sätta ord på känslor och tankar, om sådant andra inte pratar om har varit betydande för så många människor. Och kommer fortsätta vara för en lång tid.
Emma skriver att hon aldrig såg Kristian som sjuk.
– För mig var han hela tiden samma person som han alltid varit – min fantastiska vän. Och även om jag inte önskar något annat än att det här skulle ha slutat annolunda så är jag så himla stolt över min vän. På hur han hanterat allting. På hur han i de svåraste stunder ändå gett så mycket till alla andra. Han kommer fortsätta inspirera mig och finnas med mig. Precis som jag fick chansen att göra för honom. Jag älskade honom. Och idag är världen en tråkigare plats.