En bransch i konstant obalans
Uppdaterad 2018-08-29 | Publicerad 2014-04-04
Männen dominerar nöjesindustrin – i alla led
Vem är det som bestämmer, egentligen?
Nöjesbladet har granskat beslutsfattarna inom nöjesindustrin.
Och en sak står klar – männen dominerar från produktion till slutprodukt.
– Det är så illa ställt att jag bara måste tro att det kommer att förändras inom kort, säger Lina Thomsgård, projektledare för föreningen Skaps satsning på mångfald och jämställdhet, och grundare av Rättviseförmedlingen.
Nöjesbladet har granskat bevakningsområdena film, tv, musik och spel för att reda ut hur det är ställt med jämställdheten.
Mer specifikt, vem som har makten och tillåts fatta de beslut vi alla ser konsekvenserna av på biodukar, tv-rutor och festivalscener.
Men är det värre ställt inom nöjesindustrin än andra områden?
– Jag tror dåliga ursäkter och bortförklaringar accepteras i större utsträckning. Som ordet ”kvalitet”. Det är ju inget objektivt, utan bara en omskrivning för smak. Ändå hänvisar man till kvalitet för att försvara mansfokuseringen, säger Lina Thomsgård, som grundade Rättviseförmedlingen och nu gått vidare för att jobba med jämställdhet på fler sätt.
Vill ha högre krav
Författaren och genusvetaren Vanja Hermele tycker kulturområdet ska ställas till svars i högre utsträckning när könsfördelningen inte är jämn.
– Man kanske ska ställa högre krav på kulturen eftersom den ofta hävdar att den är ett föredöme. Då kanske den ska gå i bräschen i stället för att sacka efter på det här sättet, säger hon.
Vanja Hermele menar att vissa delar av kulturområdet ligger långt efter.
– Vissa delar av statistiken visar väldigt mycket män, och det är allvarligt. Allt handlar om var i hierarkin man tittar. Ju högre upp, ju mer pengar och prestige – desto färre kvinnor, säger hon.
”Håller inte längre”
Lina Thomsgård vill se ett bredare ansvarstagande.
– Det är så illa ställt att vi bara måste tro att det kommer att förändras inom kort, att Sverige faktiskt kan bli så bra på det här som vi påstår oss vara. Det förvånar mig att tv-, spel- och filmbolag fortfarande skyller på publiken, att deras utbud speglar publikens önskemål. Det håller ju inte längre, säger hon.