Äntligen hände något oväntat
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-05
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
KARLSKRONA
Jag önskade mig en stor skräll igår.
Jag fick två.
Galenskapen vann i Blekinge.
Skrällarna gör fortfarande ont i öronen.
Men det är en smärta jag kan stå ut med.
Äntligen börjar årets festival bli oväntad och galen.
The Poodles seger förstärker bara min tes om att falsettbestyckad nostalgimetal sakta börjar ta över dansbandens roll i vårt rödvitmålade folkhem. Brinnande gong-gongar är 2000-talets Stefan Borsch.
Och Elysion ...
Ja. Jo. Oj. Hm.
I Aftonbladets festivalbilaga varnade jag för att allt låtskrivaren och textförfattaren Dan Attlerud är inblandad i ofta går överraskande långt. Han har bland annat Sarek på sitt samvete.
Och här gick Elysions mystiska midsommarnattspekoral till Andra chansen. När Lena Philipsson läste upp resultatet tappade halva pressrummet hakan i kaffet.
Jessica Andersson blev tyvärr deltävlingens stora förlorare. Att följa hennes minspel under tvekampen med Poodles var plågsamt. Men det är hennes stylist som borde sova dåligt i natt.
Patrik Isakssons framträdande var djupt imponerande. Mot slutet av snyftaren "Faller du så faller jag" förvandlades den stickade koftan med de ledsna boxarögonen till en fullblodsentertainer. Han sjöng, i mitt tycke, alla konkurrenter av banan och rakt in i skogen.
Det bästa med Pudlarnas vinst är att efterfesterna under finalveckan i Stockholm kommer bli alldeles, alldeles ... fulltankade.
Kan inte riktigt släppa Elysions andra chans.
Det bor tydligen många hober i Sverige. Tolkiens piprökande krullsmurfar måste ha ringt som galningar.Larssonsläckraste