Ingen är större än Ulf Lundell
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
BERGS SLUSSAR
Det luktar halm, öl och kärlek den här kvällen när östgötslätten är på sitt allra vackraste humör och Ulf Lundell är Bruce Springsteen.
Så stor, så stor, så stor han är.
Sveriges enda verkliga storhet.
Gud du borde gjort mig lite lugnare.
Hej älskling, jag springer uppför trapporna till dej.
Du ser ut som jag vill kyssa dig.
Rastlösheten som ett gift i mitt blod.
Jag hade en älskling en gång.
Ta på dig din vackraste klänning i kväll.
Gå ut och var glad din jävel.
Den här sommaren ler Ulf Lundell redan i tredje låten och alla sånger kunde vara "Hungry heart" med U2-gitarrer och sommarlyckliga solnedgångar.
Det finns människor som avfärdar Ulf Lundell, som inte är intresserade av vad han har att säga. För gammal, för kåt, för romantisk, för skör, för " svag och manlig?
Såna människor är inga människor.
Jag kan inte se det på nåt annat vis.
Såna människor har inga hjärtan.
Ulf Lundells storhet borde vara obestridlig. Den är obestridlig. Han hade kunnat pensionera sig redan 1988, aldrig spelat in låtar som "Tempel", "Jag saknar dej" eller "Levande och varm"; aldrig skrivit romaner som "En varg söker sin flock", "Saknaden" eller "Friheten", och ändå varit det största vi har, kanske den största vi haft.
Det finns ingen annan med en sådan tyngd, en sådan kraft, ett sådant patos. Och ingen annan med en sådan lätthet, mjukhet och barnslig romantik.
Hej älskling, jag springer uppför trapporna till dej.
Det är vad allt handlar om. Det är allt vi vill göra. Springa uppför trapporna till dej, helt jävla kära och galna.
Sommaren 2005 har Ulf Lundell lämnat svärtan hemma på Ringvägen och konserten är sprutande tjutande tutande rockenroll med extra allt och östgötaslätten rodnar av lycka.
Ulf Lundell springer uppför trapporna till oss.