Killen är ingen idiot – han är amerikan
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Amerikanos – blåjeans och chinos. Coke, Pepsi och Oreos.
De är ett självsäkert folk.
Amerikaner ser solen.
”Så var är du ifrån, Tyskland?” undrar han.
”Kalla mig tysk en gång till och jag måste döda dig.”
”Sorry dude.”
Fast, vad är det för fel på att vara tysk, egentligen? Det är dags att släppa allt det där gamla bruna ariska, ein-zwei-en-zwei.
”Skoja bara. Sverige.”
”Ah, ja, jag tyckte jag kände igen accenten.”
Så varför sa han då att jag var tysk?
”Ja, visst är den typisk, den SVENSKA ACCENTEN”, säger jag underligt.
Amerikaner är härliga. De ber inte om ursäkt i onödan.
Vi går på en ljummen gata och det är januari. Han kan vara vegetarian men vem vet. Vi började prata. Man gör det här. Eller, d o m gör det, medan vi andra undrar vad fan det är frågan om, påhoppad mitt på gatan!
Han har trendhund. Inte pundarhund, bimbohund eller bodybuilderhund. Trendhund. Men är samtidigt sportkille (har för korta byxor).
”Jag är amerikan”, säger han.
”Underligt sagt.”
”Alltså, vi kom från Europa en gång.”
”Men de flesta här säger att de är New Yorkers. ”
”Jag är från New Jersey. Jersey är awesome, dude.”
USA är ett självsäkert land. Även idioter är självsäkra. Egentligen är det bara idioter som kan vara självsäkra. Andra inser sina begränsningar och kanske rent av fixeras vid dem. Men inte idioterna. Där har vi en irriterande ironi. En ond cirkel av idioti, Jerry, en ond cirkel.
Men de flesta är inte idioter. Inte den här killen med sås på kragen. Han är amerikan.
Amerikaner är bra på att se solen. Amerikaner målar drömmar vackra. Lycka är inte bara för dem som högpresterar. Amerikaner fejkar men fejket är på riktigt. De memorerar namn. De säljer in sig och delar ut visitkort. En amerikan är så ö v e r t y g a n d e när hon förklarar att just hon är det bästa som kan hända just dig. Glasen är halvfulla, de är sociala, nyfikna, vänliga.
USA är ett land av människor som skriker i mataffären, som tanterna som köper Oreos-kakor till barnbarnen och betalar med en näve encentare utan att skämmas, trots att snärtan i kassan ger menande blickar till hela kön.
”Vi måste ses och ta en drink, dude. Eller gå på en Knicksmatch! Det kommer att bli great”, säger han och försvinner i vimlet.
Vi vet att vi aldrig kommer att ses igen.
Jag gillar det.
”Absolut, vi gör det, det blir GREAT”, säger jag.
Bara i New York, barn, bara i Amerika.