”Mästarnas mästare”-jubileet låter som en trist cover på sig själv
Doktorn, packa väskan och kom fort.
SVT säger fraser som ”storslagen jubileumssäsong” men orden stockar sig i halsen.
Allt vi hör är dödsrosslingar.
Här har vi alltså hamnat. Säsong nio var svag, deltagarna bleka, draget att slänga in en e-sportare som brandfackla blev till en kinapuff men... men det var ändå en originalsäsong. Nya bekantskaper, osedda filmer.
Säsong tio verkar bli karaoke. En cover på sig själv. Inte Joni Mitchell som 32 år efter ”Both sides now” släppte en nyversion där den patinerade rösten gav låten ny tyngd, utan mer Tommy Nilsson som inte längre sätter tonerna i ”Öppna din dörr” men ändå drar den för att blidka publiken.
Vem försöker ni lura, SVT?
Varför är fyror och femmor med?
Är ni ute efter en stjärnparad slopar ni friidrottare som inte vunnit ett enda utomhusmästerskap. Ska ni bjuda in fotbollsspelare går ingen på att Kennet Andersson och Jesper Blomqvist är de största, lika lite sväljer vi simmaren Louise Karlsson eller brottarna Tomas Johansson och Sara Dikanda.
Eller är det programseriens all-stars, de bästa kämparna från nio föregående år? Varför har ni då med deltagare som kommit fyra och femma?
Nej, nu förstår jag, ni seglar under vetenskapens flagg. Vi ska avgöra vilka sportutövare som är de mest allsidiga. Så var i den här studien är golfarna, cyklisterna, tennisspelarna, skyttarna, kanotisterna, motorsportarna?
I den belgiska förlagan till Mästarnas mästare blev deltagarna vägda, mätta och fick syreupptaget testat. I den första svenska säsongen varvades tävlingarna med analyser från en panel bestående av två ex-idrottare (Anders Gärderud och Helen Alfredsson) samt en fysexpert och en filosofie doktor i psykologi. Det fanns en ambition att bilda och fördjupa som sedan länge gått förlorad.
Sitt här. Ät glass. Prata.
Vad det gäller grenarna har de aldrig varit bättre än nu. Det har krävts spänst och strategi, uthållighet och tur, kraft och precision. Spänningen har legat i hur årets kraftpaket ska ta sig an Sisyfos, hur gruppens knipsluge senior ska överleva spikhamringen, om någon bryter samman framför elstängslet.
Nu vet vi redan vad deltagarna går för, de ska bara reprisera sina bästa nummer, vilket lämnar oss med programmets stora bekymmer de senaste åren.
För det minskade antalet inspelningsdagar i helgrupp har märkts plågsamt väl. De spontana samtalen har gett vika för den där sortens regisserade prat som hör TV4-produktioner till. Sitt här. Ät glass. Diskutera svårigheten med att lägga av. Till kvällen möts vi i soffan och gråter åt ett levnadsöde eller en finalförlust vi redan kände till.
Nu är berättelserna berättade, tävlingarna tävlade, ändå ska det vevas ett varv till. Så grattis SVT till att ni fick Foppa, Magda och Stenis till ert jubileum, de garanterar nog att tittarsiffrorna hålls uppe ett år till.
Men påstå inte att ni har något annat syfte med den här säsongen.