Förr: Socionom Nu: Driver gårdsbutik

Nu är Charlotte smålänning på heltid: ”Butiken är min bebis”

Charlotte Brantestad blev utbränd av det kringflackande livet som socionomkonsult.

Mitt i juninatten fick Charlotte idén. Hon skulle lämna sitt ångestfyllda jobb i Stockholm och öppna gårdsbutik i Småland.

Två månader senare var ladugården inredd och butiken öppnad. Nu mår hon bättre än någonsin.

helskärm

– Med åldern kommer insikten att man måste göra det man tycker är kul, säger Charlotte.

På logen i Charlotte och Gustavs ladugård ligger Charlottes gårdsbutik. På de hyvlade furuhyllorna samsas inredningsprylar med keramik, hudvård, hembakt och mycket mer.

Det som säljs är miljövänligt, närodlat och ofta hemgjort. Här finns också ett kafé, som doftar av Charlottes egenbakade bröd. Gården utanför Vimmerby ligger naturskönt, precis vid sjön Yxern. Soliga dagar kan man njuta av utsikten på uteserveringen.

I våras gick Charlotte in i väggen. Hon jobbade som socionomkonsult i Stockholm, vilket betydde att hon blev uthyrd till de kommuner som hade personalbrist. Hon hade ingen fast arbetsplats, inga kollegor och mådde bara sämre och sämre. Hon kunde sitta inlåst på toaletten och gråta och känna: ”det här fixar jag inte”.

Smålänning på heltid

Dessutom pendlade hon mellan maken Gustav på gården i Vimmerby och jobbet och de vuxna barnen i Stockholm. Men när sjukskrivningen blev ett faktum blev hon smålänning på heltid. På nätterna drömde hon om sitt tidigare liv som egenföretagare. Då drev hon ett gym i Sundsvall och trivdes med friheten och det egna ansvaret.

– Jag var så glad i drömmen och när jag vaknade och insåg att det inte var på riktigt blev jag ledsen. Så plötsligt, en natt i juni fick hon idén att starta eget igen. Hon skulle öppna en gårdsbutik. Så Charlotte, som alltid älskat inredning, började bläddra igenom sina inredningstidningar och sade upp sig från jobbet som socialarbetare.

– Folk tycker att man är en idiot som säger upp sig i dessa tider, men man måste våga, säger hon.

Hon kan heller inte hålla med folk som tycker att hon är modig. Hon hade ju redan lokalen, tog bara ett litet lån och satte i gång. Familj och vänner hjälpte henne att förvandla ladugården till en butikslokal.

En vanlig dag stiger Charlotte upp klockan sex och sätter degar. Sedan tar hon ut hunden på svamppromenad. Klockan elva öppnar hon butiken, som är öppen alla dagar i veckan.

Än så länge har hon inte kunnat ta ut någon lön, men pengar är inget som oroar henne.

– Jag har haft det både jättebra ställt och varit jättefattig. Pengar inte är det viktiga. Det som spelar någon roll är att man är frisk.

Saknar ungdomarna

Med småbarn hemma hade hon inte vågat ta steget. Men de tre barnen är vuxna och utflugna. På en pubkväll som Charlotte anordnade i gårdsbutiken var de där alla tre och sjöng och spelade.

Det hon kan sakna med det gamla socionomjobbet är kontakten med de utsatta ungdomarna. Hon och Gustav har pratat löst om att driva familjehem. Men just nu tar gårdsbutiken upp all hennes vakna tid.

– Jag har inte en ledig stund, men jag älskar det. Butiken är ju min lilla bebis.