De skyldiga straffas inte

Blåste skatte-betalarna på 30 miljoner - och begriper inte att de gjort fel"

LINKÖPING

- Jag är en vanlig medborgare som försöker göra rätt för mig, säger en av männen i asfaltkartellen som blåst skattebetalarna på miljoner.

Kartellens avläggare i Linköping har lurat medborgarna i den kommunen på cirka 30 miljoner kronor. Bara de senaste fem åren.

Men den jag ringer talar om sig själv som en vanlig affärsman, en hedervärd medborgare som inte vill förknippas med något som allmänheten uppfattar som kriminellt.

Kartellen, det var ju bara affärer som bedrevs på sedvanligt vis. Tycker han.

30 miljoner kronor motsvarar, till exempel, 60 lärartjänster under ett år. 30 miljoner räcker med råge för att driva kommunens idrotts- och friluftsanläggningar under ett år.

Därför är det inte konstigt att moderaten Paul Lindvall, vice ordförande i Linköpings tekniska nämnd, är behärskat ursinnig när han visar sina beräkningar på hur mycket asfaltkartellen kostat medborgarna.

- Sedan den avslöjades har priserna helt plötsligt sjunkit 15-20 procent, säger han.

För tankarna till maffian

Om vi ska tro asfaltskojarna själva är blåsningen mycket, mycket större än 30 miljoner.

- I säkert 25-30 år har det funnits en mer eller mindre utvecklad kartellverksamhet, säger en före detta hög chef inom NCC i ett polisförhör.

Kartellen har verkat i hela landet och den tidigare NCC-chefens berättelse för tankarna till maffian: Höga herrar i fina kläder som träffas på Scandic i Västerås, till exempel, och gör upp om hur de ska roffa åt sig från allmänheten. Tillsammans har de bestämt hur mycket skattebetalarna ska få betala: "vi tar ett jobb här då som NCC ska ha, då så är det NCC som bestämmer prisnivån och då vill NCC ha ut så mycket som möjligt".

Men ibland kunde dessa byggbossar bli osams om någon snodde åt sig för mycket, alltså drog till med priser som till och med var skamliga för kartellens konspiratörer: "då säger dom att vi kan inte lämna ett sånt här anbud för det är inte rimligt att Vägverket sväljer ett sånt här jobb" . Det vill säga betalar fem och en halv miljon för ett jobb som bara är värt tre miljoner.

Kartellen var "kultur"

Konkurrensverket säger att asfaltkartellen kan ha kostat skattebetalarna i Sverige uppemot en miljard kronor - per år. Då ska man ha i minne att kartellen, enligt den tidigare NCC-chefen, verkat sedan "urminnes tider".

När jag ringer honom säger han att kartellen var en kultur inom NCC. "Man jobbade på ett visst sätt. Det gjorde man bara."

En kollega till honom säger att tanken ibland slog honom, "att det var fel" att det moraliskt inte var rätt". Men han tillägger:

- Jag funderade aldrig på att det drabbade skattebetalarna.

De som säger detta är välutbildade herrar. De är fortfarande verksamma inom näringslivet och vill även i framtiden ha jobb av Linköpings skattebetalare. Deras nuvarande företag finns i samma hus som det kommunala bolaget Tekniska verken.

Bara bolagen kan dömas

Om en man med yxa går in i Linköpings stadshus och tilltvingar sig 100 kronor betraktas han självklart som kriminell.

Om en man skickar en riggad räkning på en miljon till samma stadshus ser han sig som affärsman.

Mannen med yxa blir personligen ansvarig och straffad för sin handling.

Men kartellens konspiratörer är inte som individer straffansvariga. Bara bolagen kan dömas, och då till skadestånd.

Detta skapar en känsla av säkerhet. En av konspiratörerna inbillar sig till och med att det "inte är olagligt" med karteller. Sedan rättar han sig och säger: "Du blir inte personligt straffad."

Konkurrensverket stämde för ett par år sedan en bensinkartell på 740 miljoner kronor. Även i den kartellen satt de höga herrarna i slutna rum och gjorde upp i lönndom. Jag ringer en av dem, en civilekonom med lång erfarenhet från näringslivet. Han säger:

- Jag var inte medveten om den strikta konkurrenslagen.

Det använder denna högutbildade och högavlönade man som argument.

Skulle någon godta om rånaren med yxa säger: Jag visste inte att det var olagligt?

Socialt finns både en likhet och en skillnad mellan yxmannen och kartellens män.

- Man upplever sig som osårbar i en grupp, säger Patric Andersson, ekonomie doktor på Handelshögskolan som forskar i gruppers beslutsfattande.

- Man anpassar sitt perspektiv till gruppens. Man har en stark tro på gruppens osårbarhet och på att det man gör är rätt.

I bägge fallen, yxan och kartellen, kan individen behålla sin ställning i den egna gruppen. Yxmannen får nog även i fortsättningen respekt i sitt gäng. Kartellernas män har heller inte brutit mot sina gängs normer. "Jag handlade å bolagets vägnar", säger civilekonomen i bensinkartellen.

Men i ett vidare sammanhang är skillnaden desto större.

Yxmannen hamnar i fängelse.

Kartellernas män fortsätter som affärsmän.

"Tack och lov låg de inte lägst"

För Paul Lindvall i Linköpings kommun känns det märkligt att göra affärer med bolag som har lurat kommunen på tiotals miljoner.

- Vi hade en upphandling nyligen, säger han. En väg skulle anläggas på universitetsområdet. NCC lämnade in ett anbud. Tack och lov låg de inte lägst, för då hade vi varit skyldiga att anlita dem.

Detta har hänt

Om någon går in med en yxa på stadshuset i Linköping och tilltvingar sig 100 kronor kallas det rån. Om en affärsman skickar en bluffräkning till samma stadshus på en miljon kronor kallas det" ja, vad då? Konkurrensverket uppskattar att de stora byggbolagens asfaltkartell kan ha kostat skattebetalarna i Sverige uppemot en miljard kronor - om året. Linköpings kommun försöker beräkna hur mycket kartellen har kostat medborgarna där. Vilka är männen bakom miljonblåsningarna? Aftonbladets Peter Kadhammar har talat med tre av dem.

Peter Kadhammar