Mobilabonnentens lugn - aktieägarens fasa

Det är nästan så att man skulle vilja beskriva situationen på börsen som nattsvart. Den minsta gnutta optimism smulas snabbt sönder av nya vinstvarningar och politisk oro i Mellanöstern. "Enronsmittan" verkar heller inte vilja avlägsna sig, utan gör sig påmind med jämna mellanrum. För telekombranschen är situationen nästan hopplös. Luften har gått ur aktiekurserna. Gigantiska avskrivningar, omstruktureringskostnader och uppsägningar har blivit vardagsmat som en följd av de förändrade ekonomiska utsikterna.

Marknaden blev lovad en återhämtning under våren och många företag verkade relativt säkra på att botten nåddes under slutet av förra året. Under andra halvåret i år ska tillväxten ta fart är det sagt. Men vad är det egentligen vi väntar på? Många svar leder oss till samma fenomen, 3G eller tredje generationens mobiltelefoni. Det är vad Ericsson och Nokia hoppas på och får sina aktieägare att ställa stort förtroende till.

Men kring börsbolagens dystra utveckling duggar kritiken om 3G-satsningarna tätt. Ett av grundproblemen är de gigantiska licenskostnader som flertalet av de större europeiska operatörer har dragit på sig. Närmare 1200 miljarder kronor spenderades på 3G-licenser. Det är svårt att ställa i relation till något men beloppet motsvarar ungefär den årliga privata konsumtionen i Sverige eller sex gånger Ericssons årliga försäljning.

Det var en tid då pengar inte var något problem. Men den astronomiska summa som redan har spenderats på licenserna gällde endast rättigheten. Idag ska operatörerna dessutom bygga upp infrastrukturen och utveckla de tjänster som ska skapa framtida intäkter via de nya näten. Det är nu lätt att förstå vilka problem som de skuldtyngda operatörerna har och som i sin tur förs över på leverantörerna.

I Sverige valde vi en annorlunda väg. Post och Telestyrelsen anordnade en "skönhetstävling" där baddräkterna och aftonklänningarna byttes ut mot löften och optimistiska kalkyler från de tävlande operatörerna. Men problemen och konflikterna lurade runt hörnet. Nu beskyller Post och Telestyrelsen de svenska innehavarna av licenser att de inte kan nå upp till vad de lovade i tävlingen. Både operatörernas utlovade täckningsområde och tidsplan för utbyggnaden kritiseras. Operatörerna menar i sin tur att tillverkarna inte har levererat några telefoner, så varför investera i infrastruktur och tjänster.

Men vad är det vi mobilkunder vill ha? Vilka tjänster kommer vi att efterfråga? Jag ställer mig till den skara som tror på tjänster som förenas med nytta. Den senaste i raden av sådana tjänster som jag uppmärksammade var från ett företag som gav oss bilister möjligheten att använda mobiltelefonen för att betala parkeringsavgiften. Tjänsten är nyttig i bemärkelsen att den är tidsbesparande. Den som någon gång varit ute i Lunda industriområde för att hämta sin bortforslade bil vet nog vad jag pratar om. Hur som helst är poängen att det räckte med en vanlig GSM-telefon för att utnyttja tjänsten.

Visst finns det potential i tredje generationens mobiltelefoni. Många lösningar på dagens problem återstår dock. Det kanske främsta och idag viktigaste är operatörernas skuldbörda och svaga finanser. Starkare balansräkningar är nästan ett måste för att investeringarna ska ta fart. Ett annat problem är tidsaspekten. Det är ingen brådska med utbyggnaden. Mobilanvändarna måste först vänjas vid och ta till sig de tjänster som kan nyttjas via befintliga tekniker som GSM och GPRS. Jag är övertygad om att varken konsumenterna eller operatörerna är riktigt säkra på vilka tjänster som kommer att efterfrågas i tredje generationens mobilnät.

Många ägare av telekomaktier har fått känna av problemen rent ekonomiskt genom fallande aktiekurser. Som aktieägare i någon av de större leverantörerna eller operatörerna har vi inget tålamod. Vi vill se resultat och att företagen når upp till vad de lovar. Leverantörernas och operatörernas löften om återhämtning och tillväxt, som hela tiden skjuts på framtiden, skadar aktieägarna samtidigt som kritiken växer mot 3G. Nu riskerar vi att döma ut 3G innan vi ens har fått pröva tekniken. Det här sätter självklart stor press på företagen i branschen.

De stora investeringarna som krävs för den nya tekniken sätter också press på operatörerna att snabbt komma igång med utbyggnaden för att intäkterna ska börja rulla in. Som mobilanvändare har vi möjligheten att ta det hela med lugn och ro och långsamt sträva oss fram i djungeln av nya tjänster och tekniker. Det är en tyvärr en lyx som aktieägarna i dagens telekombolag inte kan unna sig.