De jobbar sex dagar i veckan

Vice kommunalrådet: Det gjorde jag också. 1964.

BODEN

I går berättade Aftonbladets Peter Kadhammar och Johanna Pettersson (foto) om hur anställda på ett callcenter får löneavdrag om de går för ofta på toaletten. I dag fortsätter resan till Boden.

Jobba sex dagar i veckan, månad efter månad. Det är villkoren för de anställda på callcentret Silentium i Boden.

Kommunens vice kommunalråd tycker inte det är så konstigt: ”Jag jobbade sex dagar i veckan. 1964”, säger socialdemokraten Hans Rolfs.

Det är inte varje dag man får höra en direktör medge att arbetstiderna han erbjuder är ganska omänskliga. Men direktör Berth Lundqvist säger:

– Hur ska jag få folk att jobba på ett sådant här schema? tänkte jag när jag såg det första gången.

Han är chef för ett callcenter som heter Silentium. Schemat han talar om innebär att personalen får jobba sex dagar i veckan, varav fem kvällar.

Ni trodde kanske att vi har femdagarsvecka i Sverige. Men det har vi inte, även om den lagstiftade arbetstiden är 40 timmar, vilket naturligen blir åtta timmar om dagen i fem dagar.

Silentium styckar i stället upp arbetstiden så här:

Måndag–torsdag 16.00–21.30.

Fredag ledigt.

Lördag 10.00–17.00.

Söndag 14.00–21.00.

Detta är ordinarie arbetstid, vecka efter vecka, månad efter månad. Och direktör Lundqvist tänkte alltså:

– Hur ska jag få folk att jobba de tiderna?

Sedan säger han:

– Det funkar bättre än man tror. Ungdomarna tänker inte som vi. De vänder på dygnet och tycker tiderna är bra. Men för ensamstående med barn är det problem. De har förtur för att få dagjobb.

Från Lundqvists fönster ser jag den tomma huskroppen efter det gamla centrallasarettet, nu ett grått skelett med svarta fläckar där fönstren satt. Med sjukhuset försvann en av stadens viktigaste arbetsplatser.

Silentium är inhyst i en av flygelbyggnaderna, i den gamla hudklinikens lokaler. Huset får vara kvar i väntan på nya småföretag men Silentium är än så länge den enda hyresgästen.

Klarar veckovilan med en halvtimme

I Boden finns inte många nya jobb att välja på.

De som nappar på Lundqvists schema, och det har alla som han vill anställa gjort, får jobba 34 timmar i veckan. Lagen kräver att den anställde ska ha minst 36 timmars sammanhängande vila i veckan, och det klarar Silentium med en halvtimmes marginal:

Vilan mellan torsdag kväll och lördag morgon är 36,5 timmar.

Vem accepterar att arbeta sådana tider?

På kvällen träffar vi dem: Anne-Marie Halmcrona, 53, före detta kontorist i kommunen, Claes Oskarsson, 40, före detta tågmästare som blivit stelopererad i ryggen, Magnus Juhlin, 32, byggnadsarbetare i en stad där man inget bygger, Mari Andersson, 21, som nu arbetar för andra gången i ett callcenter.

Tillsammans med sina kamrater ska de denna kväll försöka kränga mobiltelefonabonnemang åt företaget Djuice. De är 35 personer som arbetar kväll och de fick uppdraget, 30 000 telefonnummer att ringa, i höstas.

9 500 samtal kvar att ringa

Nu har de 9 500 kvar och de får 200 per kväll – ring så mycket ni kan!

Målet är att de ska skaffa minst två abonnemang per person och kväll.

Anne-Marie, Claes och de andra är timanställda, och apropå deras lön säger direktör Lundqvist också:

– På sikt kan lönen bli ett problem för branschen. Folk måste ju kunna överleva.

Här tjänar den som är under 24 år 66,77 i timmen. Den som är över får 79,25. (Ob-tillägg utgår kvällar och helger.) Det är väl ungefär så låg lön man kan ha i Sverige: Anne-Marie och Claes stämplar på a-kassan 11,5 timmar i veckan, annars skulle de inte klara sig.

Claes är ensamstående med en 15-årig dotter, och han säger att livet blivit ganska komplicerat. Far och dotter möts i dörren när han ska gå till jobbet och hon kommer hem från skolan, och de hinner bara byta några ord.

– Sandra får ett väldigt stort ansvar, säger Claes. Men vad ska jag göra? Att jobba här ger i alla fall lite mer pengar än att stämpla. Och jag vill jobba.

Han tar en klunk kaffe.

– Ofta har Sandra lagt sig när jag kommer hem. All tid jag får över försöker jag hjälpa henne med läxorna. Det är ett viktigt år. Hon ska börja gymnasiet i höst.

Anne-Marie: Det känns som om man aldrig är hemma. Man är så uppe i varv när man kommer hem. Man vänder på dygnet.

Claes: Man sitter här och ringer och bälgar i sig kaffe.

Anne-Marie: Jag blir torr i munnen. Ibland hänger inte tungan med för att man har pratat så mycket.

Claes: Vi satt här kvällen före julafton. Folk trodde inte vi var kloka när vi ringde.

Anne-Marie: Om vi inte hade så roligt ihop skulle det inte gå att jobba här.

Jag lyssnar en stund på dem när de ringer. De är bra försäljare, trevliga, inte påträngande, ber om ursäkt för att de stör. De drar ramsan de ska dra, den är nedskriven på en manuskript från Djuice:

– Hej, mitt namn är Anne-Marie. Jag ringer på uppdrag av Djuice. Har du tid att prata ett par minuter?

En fackföreningsman jag talade med sa att människorna som får dessa jobb är de som blivit över i det nya samhället. De får ta jobben som bjuds. Och marknaden är sådan, i Boden, att du får arbeta sex dagar i veckan på Silentium, annars kan du stämpla. Vad väljer du?

Silentium är inte extremt eller unikt. Branschen är sådan, säger Berth Lundqvist. Vi kan ju inte ringa på dagarna när ingen är hemma.

Rummet där Anne-Marie, Claes och deras kolleger arbetar ligger i halvmörker. Ljuset från dataskärmarna lyser upp deras ansikten. Ett dämpat knatter från telefonerna när de slår numren till nya kunder, nya kunder, nya kunder. Hej, jag heter ... Ska vi slå till då? ... Känner du till Djuice?

Arbetsplatsen är ganska trevlig. Berth Lundqvist är ingen slavdrivare. Det är bara marknaden som kräver att de sitter här kväll efter kväll och ringer tills det susar i öronen.

Billigt att

etablera sig

Callcentren är billiga att etablera. 80 procent av kostnaderna är löner. Det är den bransch som expanderar snabbast. I dag finns 45 000–50 000 seats, jobb, i branschen. Den statliga myndigheten Invest in Sweden Agency beräknar att det år 2007 finns 100 000 till 120 000 seats i Sverige.

Eftersom jobben är så lättrörliga satsar statliga Nutek på att hjälpa callcentren ut i landet. 41 av de 100 största callcentren har fått investerings- och/eller sysselsättningsbidrag.

Silentium får sysselsättningsbidrag (huvudkontoret ligger i Stockholm men här i Boden finns arbetskraft som stannar). Snart kommer företaget Excellent E-service (med huvudkontor i Stockholm) till den tomma våningen under, och det företaget får också bidrag.

Men är detta det goda arbetslivet? Finns det ingen som har synpunkter på att personalen har sexdagarsvecka, varav fem kvällar? ”I Norrbotten hade detta schema kanske inte varit möjligt för tio år sedan. Vi var så röda”, säger Berth Lundqvist.

Jag ringer vice kommunalrådet i Boden, Hans Rolfs, socialdemokrat.

– Jag jobbade sex dagar i veckan. 1964. I försvaret. Det var ju sexdagarsvecka fram till slutet av 60-talet, säger han. Samhället har förändrats i den riktningen att vi kanske måste jobba mer som för 30 år sen.

Säger det socialdemokratiska kommunalrådet. Och vilka synpunkter ska han annars ha? Vilka synpunkter ska personalen ha? Företaget Teletotal i Gällivare ville att personalen delvis skulle arbeta brutna skift: en sväng på morgonen, ledigt mitt på dagen och ytterligare en sväng på kvällen.

De vägrade. Nu är alla uppsagda och företaget under avveckling.

– Vi ville driva företaget på ett flexiblare sätt. Det gick inte med traditionell arbetsplanering, säger Teletotals vd Jerry Norendahl.

Marknaden för telefonförsäljning har ökat med 25 procent om året i flera år. Berth Lundqvist räknar med att ha 100 anställda om två år. Men det kräver att människorna i Boden visar att de är positiva och flexibla och kundorienterade.

Många lär inte ha något val.

Aftonbladet igår

Peter Kadhammar