Låtsaskurser i stället för jobb

Du kan inte tacka nej – då mister du a-kassan

ÖREBRO

Monica Hjälm stirrar in i dataskärmen där hon får läsa en anekdot om en japansk zenmästare som fyller en tekopp och häller och häller tills teet rinner över – koppen är lika full som människan är full av kunskap.

Det är några ord på vägen för en stark 50-årig kvinna som arbetat och försörjt sig i 30 år.

I datorns bleka sken ska hon lära sig att upptäcka sina "motivationsankare" och få "balans i livet", och vad sägs om dessa visdomsord:

Att lära sig leva är som att segla. Du måste bli ett med vindarna i din omvärld, sedan måste du lära dig mer om ditt innersta jag, dina starka och svaga sidor. Därefter är det dags att skapa en vision om vart du vill resa.

Behöver Monica lära sig leva? Knappast. Men hon är en av

44 000 människor som varje dag i Sverige är satta i "aktivitetsgaranti". Hon har varit arbetslös över 300 dagar, är utstämplad från

a-kassan och inföst i påtvingad aktivitet, som till stora delar är ett tidsfördriv.

Det är hennes plikt att läsa gottköpsfilosofin om vindarna, det innersta jaget och visionen om en resa. Om hon reste sig upp och sa:

- Sån här skit håller inte jag på med. Jag är vuxen! Jag vill ha ett jobb!

...skulle hon mista a-kassan och få klara sig bäst hon kan.

Men Monica är inte den som ställer sig och skriker. Hon är en konstruktiv person som gör det bästa av läget. Det artificiella ljuset från dataskärmen faller över hennes ansikte och hon säger:

- Datorn får mig att analysera mig själv. Jag var inne på att ta vilket jobb som helst. Men datorn har fått mig att tänka efter.

Hon har sedan november svarat på ett oändligt antal frågor, datorn har pillat i hennes innersta, sammanställt och kombinerat svaren, skalat bort "oväsentligheter".

- Psykoanalys med dator, säger Monica.

När alla frågor är besvarade och svaren kombinerade, kommer datorn fram till två framtida karriärvägar för henne:

Projektledare eller starta eget.

Starta eget! Det hade Monica inte tänkt på innan hon satte sig framför datorn i höstas. Starta eget är ingen dum idé. Men vad ska hon starta?

- Jag har inte någon bärande idé än, säger hon.

Det fanns en tid när det officiella Sverige såg arbetslöshet som ett strukturellt problem. Om det fanns arbetslösa berodde det på att de inte matchade de jobb som fanns, och därför satte man dem i omskolning och så fick de jobb. Det var sällan den arbetslöses fel att han eller hon gick hemma.

Det var på den tiden det faktiskt fanns arbeten och socialdemokraterna pratade om full sysselsättning.

Nu finns det inga jobb. Arbetsförmedlingen i Örebro har nästan

12 000 inskrivna och antalet lediga arbetstillfällen brukar pendla mellan 100 och 200.

Monica har arbetat som vårdbiträde och personlig assistent. Men ett liv av tunga lyft gav henne slitna höfter och för ett par år sedan sa hon upp sig. Hon bråkade inte om sina höfter, bad inte någon om hjälp. Kroppen orkade inte längre, hon sa upp sig och tänkte börja med något nytt.

- Jag trodde att jag lätt skulle hitta ett jobb.

Så upptäckte hon, som så många före och efter henne, att det inte finns några. Så gick hon och stämplade de 300 tillåtna dagarna och sedan satte arbetsförmedlingen henne i aktivitetsgarantin.

Här är ansvaret för arbetslösheten lagt på individen. I viss mån kan väl det vara rimligt, men hur många gånger kan man analysera sig själv och hur många gånger kan man gå på kurs för att lära sig skriva en ansökan?

Monica skulle gärna skola om sig, men arbetsförmedlingen bjuder inte på utbildning. Monica kan tänka sig att bekosta studier själv, men eftersom hon är över 45 är hon inte längre berättigad till studielån.

Det är tyst i datasalen. Skärmarna flimrar. En lapp på kortväggen säger att man inte får äta eller dricka i lokalen. På långväggarna hänger små urnor med plastblommor.

Framför Monica sitter Katarina Delram, 41. Hon arbetade i åtta år som administratör hos polisen i Stockholm innan familjen flyttade till Örebro 1993. Här har hon haft vikariat hos polisen, sjukhuset, HSB, Länsförsäkringar. Sedan fyra år är hon arbetslös.

Du kan nå längre än du tror, säger datorn. Katarina sitter lite framåtlutad när hon läser texten.

- Man ska komma fram till vad man passar som, säger hon. Som jag fattar det. Jag är snart färdig och vet inte om jag har kommit fram till det.

Upptäck din fulla potential, säger datorn.

- Det är lite tjatigt, säger Katarina.

Hon har sökt jobb hela tiden, men liksom Monica har Katarina upptäckt att de flesta arbetsgivare inte ens ids svara på brev. Det är ju så många sökande. Innan Katarina kom hit gick hon en treveckors jobbsökarkurs hos Lernia.

- Man pratade, pratade och pratade, säger hon. Jag tror det går ut på att stärka självförtroendet.

Sedan överfördes hon till detta projekt, som kallas Saga och är längre. Det sträcker sig från oktober och en bra bit in på våren.

Här får Katarina än en gång lära sig att söka arbete. Kursledaren heter Christer Wallenborg, en 60-årig konsult som i början av 90-talet upptäckte att de arbetslösa är en bra marknad, en förbisedd målgrupp.

Wallenborg säger att det är en vetenskap att söka arbete i dag. Har du gedigen erfarenhet? Det har många. Bra utbildning? Fint, men varför ska vi ge dig jobbet? Är du ambitiös? Vi har 200 brev från ambitiösa människor.

Därför består en stor del av Wallenborgs kurs av hur man skriver en ansökan efter principer och knep från marknadsföringen. Bort med tråkiga kronologiska meritförteckningar! In med säljande säljbrev! Du kommer med ett erbjudande om en bra produkt - du själv! Väck uppmärksamhet, nyfikenhet! Var en färgklick i den gråa massan!

Den som skriver sin ansökan på ett säljande sätt kanske - om brevet är mer säljande än de andra 100 - 200 - 300 - 400 som också ligger på företagarens bord - blir kallad till intervju. Då gäller det!

Den här morgonen delar Wallenborg ut ett kompendium med 40 knepiga frågor som en potentiell arbetsgivare kan ställa, till exempel:

Hur ser din fritid ut? Se upp här! Håller man på med för mycket kan arbetsgivaren bli orolig. Villabyggen brukar inte vara populära, det vet Wallenborg sedan han själv var rekryterare.

Hur reagerar du om någon kritiserar dig? Det är fel - fel - fel att säga att man blir skitförbannad! Rätt svar är att man kan dra positiva slutsatser av negativ kritik. Säg gärna: Jag uppskattar raka besked.

Vad har du gjort under arbetslösheten? Den frågan är en klassiker. För Guds skull, säg inte att du bara gick och stämplade! Säg något positivt - du har jobbat ideellt - gått på kurser - lärt känna dig själv!

- Har någon av er en intervju på gång? frågar Wallenborg.

Tystnad.

- Okej, det kommer.

Han är en ambitiös handledare och hedersman som verkligen önskar det bästa för var och en av sina elever.

Men det han lär ut är ju hur en arbetslös ska få ett jobb i stället för en annan arbetslös, även om han själv inte vill se det så. "En del funderar på att starta eget. Då skapar de sina egna jobb. Och vi peppar dem, hjälper dem att vara aktiva, att inte ge upp. Dessutom får de fräscha upp kärnämnena svenska, engelska och matte när de är i aktivitetsgarantin."

Wallenborg använder ofta orden spännande och intressant och positivt när han pratar med deltagarna. Men när man kokar ner aktiviteten slutar den ändå vid datorn, självanalysen, brev efter brev till arbetsgivare som inte svarar.

- Om och om igen får man lära sig att skriva sin meritförteckning! Om och om igen! säger en av deltagarna, Per, som inte vill ha sitt efternamn i tidningen.

- Det är bra att få ordning på sina papper. Men om man inte får jobb i alla fall? Det känns lite meningslöst efter ett tag, säger Monica Hjälm.

Katarina Delram har kommit fram till slutet av dataanalysen av sig själv. Enligt datorn kan hon passa som administratör, ekonomibiträde eller sjuksköterska. Men det visste Katarina förut, för det är hon som har skrivit in det.

Aftonbladet i går:

När det inte finns jobb ska de arbetslösa ”aktiveras” av arbetsförmedlingen. En aktivitet kan bestå i att de ska ”få balans i livet” och lära sig att sälja sig själva. Men hur meningsfull är en sådan aktivitet? Och hur många gånger kan man gå på kurs för att lära sig skriva en ansökan om arbete?

Peter Kadhammar