Arbetaren har halkat efter vd med 8 000

En industriarbetare borde tjäna 29 000 kronor i månaden. I alla fall om han fått lika höga lönelyft som direktörerna.

Sedan början av 1990-talet har löntagarna fått höra att lönerna inte får öka för mycket. Det leder bara till elände, inflation och arbetslöshet.

"På god europeisk nivå" ska lönelyften hållas. Det betyder högst 3,5 procent om året enligt den norm som den så kallade Edin-gruppen, döpt efter LO:s förre chefsekonom, lade fast för ett decennium sedan.

Denna norm har aldrig och kommer sannolikt aldrig att gälla direktörerna. Enligt en färsk rapport från den statliga Förtroendekommissionen, som ska återskapa förtroendet för näringslivets toppar, ökade vd-lönerna med 70 procent mellan 1997 och 2002. Det är nästan 12 procent om året.

För sex år sedan hade vd:n för ett svenskt storbolag i genomsnitt 5,7 miljoner kronor i årslön. 2002 hade den blivit 9,7 miljoner. Klirr i kassan, skål och gutår.

Industriarbetaren, arketypen för den svenska löntagaren, har en betydligt blygsammare löneutveckling. Under samma period har lönen ökat med 16 procent. Det är 2,7 procent om året, en knapp fjärdedel av direktörens lönelyft. Men pengar är ju inte allt, eller hur?

En anställd i tillverkningsindu-strin skulle tjäna nära 29 000 kronor i månaden om han fått lika höga lönelyft som vd:arna. I verkligheten ligger han strax under 20 000 kronor. Inklusive övertid.

På brittisk nivå

De svenskar som sitter i toppen för utlandsbaserade storföretag kan räknas på ena handens fingrar. Trots det har ett bärande argument för att höja vd-lönerna varit den internationella konkurrensen.

Det har gett önskvärt resultat. Med hjälp av en härlig mix av lön och bonus kostar i dag en svensk storbolags-vd sitt företag lika mycket som en brittisk. Inklusive sociala kostnader. Och eftersom britterna anses vara löneledande i vd-segmentet har alltså de svenska vd-lönerna äntligen nått internationella nivåer.

Tjänar bättre i Danmark

Det har däremot inte industriarbetarlönerna. När Svenskt Näringsliv i mars undersökte lönerna i elva EU-länder betalade fem bättre än Sverige och fem sämre. En svensk industriarbetare skulle tjäna 62 kronor mer i timmen på att flytta över Sundet till Danmark.

Att en norm gäller vanligt folk och en annan eliten är inget ovanligt. Eliten är nämligen för liten för att märkas i statistiken och nationalräkenskaperna.

Därför gör det inget att direktörerna höjer lönen med 12 procent om året medan industriarbetaren får klara sig på 2,7. Det ger varken inflation eller arbetslöshet. Bara dålig smak i munnen.

Så här har vi räknat

Lena Mellin