När kan jag tjäna min första krona?

Malin Wollin

Som trygghetstörstande barn av brunsås, regelbundet fondsparande och lön den 25:e blir jag djupt imponerad av kvinnor som vågar och sträcker ut handen mot krokodilens käft. Jag klappar inte ens sällskapshundar.

Näthandel. Hu så invecklat. Var börjar man? Hur mycket ska man lägga på annonser? Hur ska man nå ut bland tusentals andra? Hur mycket startkapital måste man gå in med? När kan jag räkna med att tjäna min första krona? Vad gör jag om allt går åt skogen? Tänk om jag misslyckas misslyckas misslyckas misslyckas? Hur ska jag få svar på alla frågor jag har?

Det är alltid lättare att vara anställd. Det är därför chefer har mer betalt (visst är det därför?).

En anställd vet att lönen kommer och gör den inte det så, nej, det händer inte.

Minns ni Alexis i ”Dynastin” som styrde och ställde med sitt företag som hon fientligt roffat åt sig genom att ligga med någon viktig farbror som lurades att skriva på ett avgörande dokument, utmattad och blottad i sängen? Alexis hade pengarna och makten och hela härligheten (och alla hatade henne inklusive hennes barn samt de hon låg med).

Men hon var ju ingen företagare. Hon riskerade ingenting. Det enda hon lade på bordet var sin popularitet och den sket hon ju i. Men att riskera veckohandlingen på Coop, att lägga hela sitt sparkapital på bordet och veta att SWOSH så kan det vara väck och du får börja om eller ta anställning om du kan få en.

Jag må ha F-skattesedel men jag vågar ju ingenting. Mitt eget företagande innebär ju bara att jag betalar F-skatt i stället för A-skatt. Ingenting vet jag, ingenting kan jag. Jag har till och med en revisor som pillar med varenda busskvitto på fjorton kronor.

Jag vill inte befatta mig med det, jag vill bara sitta hemma och skriva och inte veta hur mycket momsen ligger på.

Jag har haft tankar på att öppna en egen butik. Jag har ingen aning om vad jag skulle sälja; vegetarisk soppa, barnkläder, böcker, konst eller surdegsbröd med valnötter i, det är inte så viktigt. Men tänk ändå att ha sitt eget plejs där man känner sina stammisar och det låter plingeling när dörren öppnas.

Jag berättade för mamma, egenföretagare sedan tidigt nittiotal, och mamma började genast svettas ymnigt mellan brösten och blev matt i synen:

”GÖR DET INTE, JAG FÖRBJUDER DIG!”.

Vilket hejdundrande peptalk.

Men hon har ju rätt:

Heja kvinnorna som vågar chansa den 25:e.