”Jag förstår alla chefer”

Terri Herrera håller med om att kärlek på kontor kan ge trubbel

Han var 40 år, nyskild chef och framgångsrik på jobbet. Hon: 28 år och en driftig vikarie. När de blev ihop kunde de lika gärna ha hånglat i ett getingbo som på mitt jobb.

Respekten för chefen sjönk som en sten när det visade sig att han var lika gubbsjuk som alla andra.

Snacket om henne var inte nådigt och folk sökte med lupp efter tecken på positiv särbehandling. Såg hon förresten inte ovanligt självgod ut? Och var hon så bra – egentligen?

Det slutade som det alltid brukar sluta. Bruden fick gå, killen blev kvar. Ett halvår senare var hans cred tillbaka, medan ”manslukerskan” var arbetslös.

Så är storyn gång på gång. När kärlek på jobbet blomstrar brukar den som står lägre i rang offras. Oftast är det en kvinna.

När de två stadsråden Erik Åsbrink och Ylva Johansson blev ihop slutade det med att Ylva Johansson fick lämna sin post som skolminister.

Och när förra Aktuelltchefen Helena Stålnert ( senare kommunikationsdirektör och vice vd på Saab,) blev kär i Saabs vd Åke Svensson stod det snabbt klart vem som fick lämna skutan: Stålnert.

Jag kan inte hävda att något borde ha gjorts annorlunda, jag kan bara konstatera att det ofta är kvinnorna som är förlorare när man råkar bli kär i en kollega.

Jag förstår alla chefer som tycker att kärlek på jobbet leder till problem.

Skvaller bland kollegorna, svårigheter att skilja på privatliv och jobb, dålig stämning om bara den ena blir befordrad, drama vid kaffeautomaten… listan på potentiellt strul kan ju göras hur lång som helst. Klart att ingen chef vill ha sånt på sitt bord. Det kan ju räcka med de vanliga samarbetsproblemen.

Jag har då och då stött på folk som har berättat att de har varit på väg att ”trilla dit” på jobbet men att de snart har insett det olämpliga och styrt bort tankarna på kollegan. Företagets policy har nämligen varit emot jobbrelationer.

Nej, det är inte imponerande. Jag är övertygad om att en människa som föredrar karriär framför kärlek kommer att återfödas som en halvdöd stenfisk i nästa liv.

Jag trodde inte att jag skulle citera Jonas Gardell efter att jag hade fyllt 20, men här kommer det:

”Om kärleken förunnas en, i vilken form den än uppträder, är det en dödssynd att avstå från den. Den enda verkliga dödssynden.”

Själv skulle jag inte uttrycka mig lika melodramatiskt, men i sak är vi eniga.