Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Harry, Harriet

Fler borde få chansen

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-14

Det första sommarlovsjobbet är på många sätt det viktigaste jobbet vi någonsin får.

Därför borde fler få möjlighet. Det skulle vi alla tjäna på.

Det är ont om sommarlovsjobb i år. Ett av tre jobb har försvunnit på bara två år. Det är framför allt synd om alla unga som hade hoppats att få både arbetslivserfarenhet och en inkomst.

Visst ska jobben i första hand gå till dem som är arbetslösa och behöver försörja sig. Men det behövs också en diskussion om hur vi får in ungdomar på arbetsmarknaden. I början av 90-talet var den genomsnittliga åldern för att etablera sig på arbetsmarknaden 20 år, enligt Arbetsförmedlingen. Nu är den över 25 år!

Det är förödande för oss alla och Sveriges ekonomi om de som är unga inte arbetar och bidrar till det allmänna.

Dessutom är kopplingen mellan unga i arbetskraften och pensionerna stark. Är det för få unga som arbetar och får pensionsinbetalningar i förhållande till hur mycket pensioner som betalas ut så går systemet med underskott. Då finns risken för att bromsen slår till av denna anledning och dagens pensioner måste sänkas. Vi har redan sett hur AP-fondernas dåliga avkastning fått denna effekt. Men inbetalningar från dem som har långt till pensionen har också stor betydelse.

Dessutom får de unga lägre pensioner när de själva blir pensionärer.

Det är också viktigt att företag och offentliga arbetsgivare inser vilka möjligheter sommarlovsjobben också ger. Den som börjar som sommarvikarie i tonåren kan vara den perfekte att rekrytera när han eller hon har utbildat sig.

Det första jobbet är så mycket mer än en inkomst. Det ger också en känsla av frihet. I stort sett alla jag frågar minns hur mycket det tjänade på sitt första jobb. (Jo, visst minns jag att jag fick avtalsenliga 5:25 i timmen i Konsum när jag var 14 år.)

Och jag minns en intervjuserie för några år där alla makthavarna kunde svara på frågan. Även om de tjänat miljoner senare i livet glömmer de aldrig den första lönen.

Vi får bara hoppas att de och alla andra gör vad de kan för att släppa in ungdomar på arbetsmarknaden.

För allas vårt bästa.

Annika Creutzer

Följ ämnen i artikeln