Ett ledigt jobb – 500 sökande

Stenhård konkurrens i massarbets- löshetens Sverige

ÖREBRO

Vad ska vi göra då? säger Niclas Matstoms som är chef för arbetsförmedlingen i Örebro. Ska vi låta dem som saknar jobb gå hemma?

Så uppgivet pratar han om ”Saga”, en aktivitet där arbetslösa är skyldiga att gå på kurs för att lära sig söka jobb och lära känna sig själva.

Problemet är, säger Matstoms, att det inte finns några pengar. Arbetsförmedlingen har inte en krona till för att göra insatser som verkligen kostar, till exempel investera i anställningsstöd.

Matstoms sitter i en glasbur mitt inne i arbetsförmedlingen, som är ljus och ren och modern. Mottagningen heter kundcenter, vilket för tankarna till något betydligt trevligare och mjukare än arbetslöshetens kyla och ensamhet.

I kundcentret finns en ö av datorer där de som söker jobb kan sitta och surfa och leta, leta, leta. Här och där sitter arbetsförmedlare vid öppna arbetsplatser, som på en modern bank.

Matstoms värjer sig när jag säger att det råder massarbetslöshet i Sverige. Nej, nej, så illa är det inte, svarar han. Massarbetslöshet är något man förknippar med, säg, 25 procents arbetslöshet, och skaror av desperata och sysslolösa människor. Så är det inte i vårt land.

På det kan man svara att statistiken är uppdelad i så många poster, och de som står utanför arbetsmarknaden är indelade i så många fack, aktiviteter och åtgärder, att myllret av siffror nästan är ogenomträngligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, säger att 251 000 personer är arbetslösa och 128 000 deltar i olika program. Det blir 379 000. Men av dessa har 23 000 sysselsättning med anställningsstöd, om än med skattebetalarnas stöd, så dem får vi väl räkna bort.

Återstår 356 000 arbetslösa.

Det är långt ifrån alla. I internationell statistik räknas heltidsstuderande som sökt arbete men inte fått något som arbetslösa. I Sverige har regeringen bestämt att dessa människor inte ska synas i statistiken. Ams har inga uppgifter om dessa människor, men på Statistiska centralbyrån, SCB, sorteras de in under den vilseledande rubriken ”ej i arbetskraften”.

De är 57 000.

Antalet ”undersysselsatta” är enligt SCB 273 000. Det är människor som skulle vilja arbeta mer om de hittade något heltidsjobb.

Antalet ”latent arbetssökande” är 152 000. Det är människor som ligger som ett ständigt hot mot den förskönade statistiken, människor som till exempel kanske struntar i att söka jobb eftersom det ändå inte finns några.

Så där kan man hålla på och leta sig fram i djungeln av siffror. Hur ska man till exempel betrakta nationens förtidspensionärer? Hur många av dem hade kunnat stanna kvar i arbete – om det hade funnits något?

Hur mycket man än dribblar med statistiken är det i alla fall uppenbart att det råder massarbetslöshet i Sverige, även om Niclas Matstoms värjer sig för ordet.

Han klickar i sin dator och visar alla former av stöd som arbetsförmedlingen kan erbjuda, ett myller av praktikplatser, stödformer, ungdomsprogram och vägledningar.

Matstoms är konstruktiv och positiv. Hur skulle han annars kunna överleva mentalt med den uppgift han har?

– Vi hoppas på fler sysselsättningstillfällen, säger han. Vi står inför en högkonjunktur och den kommer att få starkare och starkare fäste. Sedan kommer generationsskiftet. Det finns många fler 62-åringar än 22-åringar. När 62-åringarna går i pension blir det jobb för 22-åringarna.

Vad han säger är alltså att de arbetslösa kan sätta sitt hopp till Sveriges åldrande befolkningsstruktur.

I rummet sitter även den erfarne arbetsförmedlaren Jonas Telegin. Jag frågar när han senaste förmedlade ett jobb.

– För någon dag sedan fick en långtidsarbetslös ett vikariat, säger han. Och jag har en annan kille som fick timanställning på ett IT-företag som tekniker.

Telegin är personligen ”handledare” för 120–150 ”kunder”. Han kan inte ge exaktare besked, för arbetsförmedlingen organiseras om och för tillfället har han 219 personer under sin signatur i datorn.

Under Telegins tio år som arbetsförmedlare har han sett hur arbetsmarknaden har förändrats. Telegin har gjort samma iakttagelse som Christer Wallenborg, konsulten som lär de arbetslösa att söka jobb på ett säljande sätt.

– De personliga egenskaperna har blivit mycket viktigare. Organisationerna är så slimmade i dag, företagen så kostnadsmedvetna. De har koll på varje krona. Den som vill ha jobb måste våga ta för sig.

Men även om man skulle lära den dryga miljon människor som helt saknar arbete, eller arbete de kan försörja sig på, hur de ska skriva ursmarta ansökningar och effektiva meritförteckningar, om man kunde förbättra deras kroppsspråk och strömlinjeforma deras attityd – här är jag! jag syns! jag är bäst! – så att de alla söker jobb på det vetenskapliga sätt som konsulten Wallenborg talar om, skulle det ändå inte hjälpa. Det finns inte jobb. Organisationerna är slimmade och de som har arbete sliter desto mer.

Det märks även på arbetsförmedlingen. Jonas Telegin säger att ”efterarbetet” är så mycket tyngre i dag.

Efterarbetet innebär att ”handledarna” ligger på ”kunderna”: Du söker väl jobb! Du ska söka minst fem i månaden! Plus de som vi anvisar dig! Och de vi skickar anvisning på kollar vi! Vi kollar att du är aktiv, vi har allt i datorn! Om du inte sköter dig åker du ut!

Och de letar och letar och Telegin säger att det kan vara 500 på ett jobb. Hur tufft det är märkte han och Niclas Matstoms när arbetsförmedlingen utannonserade fem platser.

Det kom 450 ansökningar.

Läs de tidigare artiklarna i serien:

I Sverige har vi massarbetslöshet, men det framgår inte av statistiken. De arbetslösa, och de som vill arbeta mer än de gör i dag, försvinner i olika diagram på Ams och Statistiska centralbyrån. På arbetsförmedlingen i Örebro är man smärtsamt medveten om hur svårt läget är: Det kan finnas 500 sökande på ett ledigt jobb.

Peter Kadhammar