166 miljarder back på två år

Telekomkrisen slår hårt mot Stenbecks imperium

Värdet på Jan Stenbecks bolag har sjunkit med 166 miljarder på två år.

Telekomkrisen har slagit hårt mot börsens guldgosse.

Nu drar till och med aktiemäklarna öronen åt sig.

Vintern 1999. På Stenbecks krog Gamla Stans Bryggeri har personalen dukat upp till julfest. Gästerna behöver inte gå långt. Promenaden från Kinneviks och Inviks huvudkontor på Skeppsbron 18 tar bara ett par minuter. Och visst har man anledning att fira.

Företagsgruppen som Jan Stenbeck själv kallar ”Our group” är den här vintern värderad till 250 miljarder.

Även husse, det interna smeknamnet på Stenbeck, är hyllad. Några dagar tidigare har han tagit emot Albert Bonniers pris för Årets företagare.

Dottern Cristina, kronprinsessan som alla hoppas ska ta över pappas imperium en dag, finns vid hans sida.

Två år senare har den geniförklarade entreprenören förlorat en del av sin mest hängivna beundrarskara – mäklarna. Flera av dem varnar nu sina kunder för att satsa pengar i Stenbecks bolag. Gruppen har förlorat två tredjedelar av sitt värde.

– Stenbecks imperiebygge håller på att falna. Tidigare såg man positivt på honom, han var en god entreprenör med en förmåga att utmana monopol. Nu har hans bolag drabbats av nedgången inom IT- och telekombranschen, säger en aktiemäklare.

Stenbecksfärens problem har främst tre förklaringar.

Telekomkrisen

Många företag i branschen är i kris. Analytikerna är rädda för att bränna sig på tillväxtföretag och satsar därför hellre på traditionella näringar och stabila bolag.

Eftersom ”Our groups” affärsidé är att växa – och växa snabbt – drabbas Stenbecks bolag extra hårt.

– Analytikerna börjar dra öronen åt sig. De vill ha stabila bolag som visar vinst. Man har börjat få svårt att smälta hastigheten i riskfyllda tillväxtprojekt, säger Stefan Olsson, telekomanalytiker.

Men ett av bolagen har fortfarande mäklarnas förtroende – och det är Tele 2, Stenbecks favoritbolag. Han har placerat 42 procent av sitt innehav där.

– Det är pärlan i hela Stenbecks företagsgrupp. Bolaget är en garant för hela koncernen, säger en telekomanalytiker.

Många beskriver Stenbecks företag som ett dominospel. Faller ett faller alla. Den största tillgången i såväl Transcom som Millicom är aktier i Tele 2. Millicom, som är noterat i New York och vars affärsidé är att starta mobilverksamhet i utvecklingsländer som Latinamerika och Afrika, skulle kunna utlösa en sådan kris. Aktiekursen har rasat vilket har lett till mycket höga skulder.

Många bedömare tror att Stenbeck kommer att lösa krisen genom att låta Kinnevik och Invik köpa Millicoms aktier i Tele 2. På så sätt behåller han kontrollen över företaget. Det är en välkänd strategi, helt i Stenbecks anda.

– Stenbeck har använt liknande taktik tidigare. Genom att förändra ägandet avvärjs finansiella kriser, säger en analytiker.

Förtroendekrisen

Med Enronskandalen i färskt minne har behovet av att verkligen kunna sätta sig in i ett bolags verksamhet ökat. Man ska veta vad man betalar för.

Det komplicerade korsägandet mellan bolagen i Stenbecksfären och en redovisning som bygger på olika länders lagar gör ”Our group” näst intill omöjlig att granska.

Lars Milberg, chefsjurist på Aktiespararna, har varit kritisk mot Jan Stenbecks affärsmetoder i tio år:

– Kan man inte göra en bedömning av en affärsgrupp så ska man inte köpa aktier i den, säger han.

Att inte informera är ett av Jan Stenbecks kännetecken. Hans personal vet ofta inte vad kollegan intill jobbar med. Det fackliga engagemanget är näst intill obefintligt.

– Det var en ganska restriktiv informationspolitik internt när jag jobbade där, säger Per Bystedt, vd på Spray med ett flerårigt förflutet inom Stenbecksfären.

Utåt är det ännu tystare. Att få någon på insidan att prata om gruppen är mycket svårt.

Identitetskrisen

Ytterst få människor räknas till Jan Stenbecks nära vänner. Konstnären Leif Zetterling gjorde lumpen ihop med Stenbeck på A2 i Göteborg och de har hållit kontakten sedan dess.

När Stenbeck fyllde 50 år 1992 fick Zetterling en beställning på ett oljeporträtt.

– Han hade en medarbetare från Viasat, Mike Tannen, som bland annat marknadsförde Simon & Garfunkel. Han beställde porträttet av mig och gav det till Jan Stenbeck.

I dag är Tannen en av Stenbecks bittra fiender. En av många.

Jan Stenbecks lynniga humör är välkänt. Vän i dag kan vara fiende i morgon.

Den egenskapen har han utnyttjat fullt ut i sin roll som företagsledare. Belönat ena dagen och bestraffat den andra. Gärna inför arbetskamraterna. Allt för att få ut det mesta möjliga av sina anställda.

–Helt utan förklaring kan han växla från fadersvärme till iskyla, säger en medarbetare som idag har lämnat gruppen.

Imperiet bygger på att man hela tiden kan utvecklas och växa. Då är det nödvändigt med anställda som är villiga att arbeta dygnet runt, som kan fatta snabba beslut, lika fort kan bli chefer och som inte drar sig för att flytta utomlands om jobbet kräver.

Att kunna sparka någon på dagen är lika naturligt.

Men i dag har koncernen mognat. Och i den stenbeckska företagskulturen finns få med vana av att förvalta det man har skapat.

– Allt bygger på att man utmanar etablissemanget –Telia, SVT och så vidare. Det gjorde man skickligt. Bilden var killen med slangbella som smyger omkring och gör busiga saker. Men det blir mycket märkligt när man har vuxit ur barnkläderna, säger en tidigare anställd.

– Omvärlden ser en mäktig företagsbjässe medan Jan Stenbeck själv vill bli sedd som en buspojke.

Största bolagen i Stenbecksfären

Få väcker så starka känslor som Jan Hugo Stenbeck, 59. Han är antingen hatad eller älskad. Själv vill han uppfattas som buspojken med slangbella som utmanar hela världen. Men miljardimperiet har givit honom en pampstämpel. Nu är hans maktsfär i gungning.

Elisabeth Lindham, Anette Holmqvist