Wallenberg ett imperium på fall

Aftonbladet avslöjar alla myter om landets viktigaste finansfamilj

Det som är bra för Wallenberg är bra för Sverige.

Så hette det en gång i tiden, men så är det inte längre.

Aftonbladets ekonomireporter Mats Edman sticker här hål på myterna om familjen Wallenberg. Och förklarar vad Barnevikskandalen ytterst handlar om.

Hur stor andel av Stockholmsbörsen tror ni att Wallenbergarna i dag äger?

Läs – ni kommer att bli förvånade över svaret.

Barnevikskandalen slog ned som en bomb i huset Wallenberg och ledde till en förtroendekris för Sveriges viktigaste finansfamilj.

- Deras ägarstyrning är under all kritik. Vi har fått en syltburkskultur, säger professor Christian Berggren vid Linköpings universitet.

Jacob Wallenberg och Claes Dahlbäck har kallat till presskonferens på Berns. Det är den 14

februari, alla hjärtans dag. Dahlbäck är en lättsam person, nu verkar han skakad.

En bomb har briserat i Wallenbergs nervcentrum, maktbolaget Investor. Väggarna står kvar, de inre skadorna kan man hittills bara ana sig till.

Percy Barnevik, stjärnan i maktsfären, har utan att informera ABB:s styrelse om storleken plockat ut pensioner på 1,4 miljarder till sig själv och efterträdaren Göran Lindahl.

Förtroendet är kört i botten

Jacob Wallenberg har tidigare på dagen förpassat Barnevik ut i den globala ödemarken. Han har sparkats som ordförande i Investor.

- Jag är besviken på Percy, säger Jacob Wallenberg, talesman för Wallenbergstiftelserna.

- Jag är besviken på Percy, säger Claes Dahlbäck, trotjänaren som tar över som ordförande.

- Percy blev fartblind, suckar Dahlbäck på vägen ut.

För Wallenbergarna handlar det om sfärens anseende och möjligheter att påverka de bolag där man är storägare:

Aktiemarknadens förtroende är kört i botten.

Utan förtroende kan man inte göra de affärer man vill.

Utan affärer kan man inte tjäna pengar.

Utan pengar mister man makten.

Utan makt är man slut som kapitalist.

Detta är vad Barnevikskandalen ytterst handlar om.

Det finns många myter om Wallenberg och de lever starkt i svenskarnas medvetande:

S Det som är bra för Wallenberg är bra för Sverige.

S De har massor med pengar att spela med.

S Familjen Wallenberg besitter en enorm makt.

Wallenbergarna är varken fattiga eller saknar betydelse. Men fakta och trender talar sitt språk. Eller som en svensk analytiker uttrycker det:

- Investor har inte kapital nog att försvara sin makt. Minst två

tredjedelar av pengarna ligger i bolag de inte har någon reell makt över. De befinner sig på ett sluttande plan.

- Den inköpta ledarauktoriteten i form av Barnevik har eroderat. Wallenberg har inte haft någon koll på sin viktigaste persons ersättning. Det är klantigt, som att torska mot Vitryssland i hockey, säger analytikern som punktar upp tre nyckeluppgifter för en professionell ägare:

S Se till att företaget har en bra styrelse.

S Se till att företaget har en bra vd.

S Se till att ha järnkoll på ledningens förmåner.

- Att brista i dessa avseenden är oförlåtligt. Därför är Barneviks fall dynamit, säger han.

Kritiken har aldrig varit så stark som nu

På börsen, i medierna och den akademiska världen falnar i dag glansen kring familjen Wallenberg. Många sjunger svanesången över ett fallande imperium. Det har hänt förr, men aldrig har kritiken varit lika stark som nu.

Första myten: Det som är bra för Wallenberg är bra för Sverige.

Förr var det kanske så. Men de senaste trettio åren har Sverige och storföretagen gått åt två olika håll.

- Medan landets tillväxt fallit med omkring 30 procent sedan 1970 har de stora bolagen vuxit som tidigare, säger Ronald Fagerfjäll, författare och tidigare chefredaktör för tidskriften Affärsvärlden.

- Wallenbergs tillväxt har skett utomlands. Det svenska undret har fortsatt, men utanför Sverige. Det förklarar varför Stockholmsbörsen, där storbolagens aktier är noterade, kunnat vara bäst i världen samtidigt som ekonomin i övrigt sackat efter.

Myt nummer ett kan omformuleras: Det som är bra utomlands är bra för Wallenbergs aktier på börsen i Stockholm. Men börsen är inte detsamma som Sverige.

Lars-Erik Forsgårdh, vd i Ak-

tiespararna, en småspararorganisation som gång på gång ifrågasatt Wallenbergs, och Percy Barneviks, strävan att fusionera bolagen och göra dem "globala":

- För Västerås och Södertälje hade det varit bättre om ABB och Astra Zeneca förblivit inhemska. Om ledningen sitter i Zürich eller London avtar känslan för de lokala behoven och kompetensen.

Inte heller Christian Berggren, professor i industriell organisation vid Linköpings universitet, skräder orden:

- Fördelarna med det "globala företaget" är överdrivna. När Barnevik fusionerade Asea med schweiziska Brown Boveri var de konkurrenter.

Sedan 1987 har konflikter pågått från morgon till kväll på alla nivåer.

I dag har vi facit. Sju miljarder i förlust i fjol och hot om miljöskadestånd (asbest) på mellan 10 och 30 miljarder i USA. Hela den organisation som Barnevik skapade byggs om.

Andra myten: De har massor med pengar att spela med.

Investor äger aktier för omkring 130 miljarder och har lite mer än 10 miljarder i skulder. En solid firma. Kruxet är att tillgångarna genererar ganska lite pengar i form av aktieutdelningar. Det är ungefär som att äga en värdefull bostad. Så länge du bor kvar har du ingen glädje av förmögenheten i väggarna.

Inte heller kan Investor göra ny-emissioner på börsen. På grund av skatteregler värderar börsen varje ny krona i ett investmentbolag till 75 öre. Ingen betalar 1 krona för att få 75 öre.

Men pengar måste Wallenberg skaffa för att lyckas på en rörlig marknad. Kapitalistisk framgång kräver två saker. Skickliga företagsledare och styrelseproffs. Och möjlighet att snabbt få fram stora mängder kapital.

För att få loss riktigt stora belopp är Investor tvunget att sälja aktier. Inkomsterna från utdelningar, hyresintäkter och korta börsaffärer förslår inte långt. Merparten går till aktie-ägarnas utdelningar och de anställdas löner.

Måste sälja för att få loss mer pengar

Under de senaste decennierna har Investor sålt mer än man köpt för att hänga med i strukturomvandlingen. Gamla industriklassiker som mer eller mindre kopplats loss från imperiet är ABB, Astra Zeneca, Stora Enso, Scania och Saab.

Myt nummer två kan omformuleras: De måste hela tiden sälja för att få loss pengar till nya investeringar.

Nu spekuleras det vilt om framtiden. En vanlig gissning är att Wallenberg släpper ägandet i ABB, hela eller delar av Astra Zeneca, därefter försvinner Scania och kanske också Jas-tillverkaren Saab.

När det gäller Saab bestämmer dock regeringen. Investor behövs för att sy ihop de motköpsaffärer som exporten av Jas-planen kräver.

Tredje myten: Wallenbergarna är enormt mäktiga.

Direkt eller indirekt finns de i företag som sysselsätter en halv miljon personer i Sverige. De har också ett internationellt kontaktnät som saknar motstycke.

Men absolut makt har bara den som kontrollerar besluten i styrelsen och på bolagsstämman. Den ägaren kan göra i stort sett vad han vill.

Wallenbergs makt är ofta beskuren. I Investor dominerar man visserligen med 20 procent av aktierna. Men den ettrige schweizaren Martin Ebner är nummer två med 11 procent.

Om man tittar på makten i Investors fyra värdemässigt tyngsta bolag ser det ut så här:

S Astra Zeneca: 5 procent av röster och kapital.

S Ericsson: 40 procent av rösterna, 5 av kapitalet.

S SEB: 21 procent av röster och kapital.

S ABB: 5 procent av röster och kapital.

I Astra Zeneca sitter Percy Barnevik och förre Astrachefen Håkan Mogren i styrelsen. Barnevik är på väg ut, Mogren kan inte axla manteln. Med fem procent av aktierna är Investor ingen given maktfaktor.

I Ericsson delas makten med Industrivärden, som står Handelsbanken nära. Delad makt är begränsad makt. Här vilar den dessutom på röststarka A-aktier, något som alla tror kommer att försvinna på sikt.

I ABB har Martin Ebner tagit kommandot, från att ha bestämt det mesta är Wallenberg i dag maktlösa. I SEB är Jacob Wallenberg styrelseordförande. Där har man fortfarande makt.

Det som ändrat förutsättningarna för det gamla kapitalet är uppkomsten av fondsamhället. Till aktiefonderna flyter miljarder in varje månad från småspararna.

S Svenska och utländska aktiefonder äger omkring 44 procent av börsen.

S Lägger man till svenska staten och olika institutioner uppgår det "ansiktslösa" ägandet till över 80 procent av börsvärdet.

S Wallenberg äger bara 4 procent av Stockholmsbörsen.

Men makten är större än ägar-andelarna. Den bygger på ett nätverk av personliga kontakter, så kallade kontrollposter (över 10 procent) och röststarka aktier.

Barneviks fall en svår missräkning

I brist på disponibelt kapital har Investor satsat på den mänskliga faktorn i maktutövningen, erkända företagsledare, och marknadsfört sina direktörer som "ägarspecialister".

Förvaltarna på fondbolagen vill inte sitta i bolagsstyrelser och ta ansvar. De vill bara vara placerare och kunna kliva av när de vill. Men de vill ha kompetent folk i bolagen de äger aktier i. Här har Wallenberg sett sin chans.

Att den klarast lysande stjärnan, Barnevik, skulle falla och att det skulle leda till att Investors kompetens som ägare ifrågasätts är en svår missräkning.

- I brist på kapital försökte man fusionera namnet Wallenberg med Barneviks internationella ryktbarhet. Men en enskild persons anseende kan försvinna på 36 timmar, säger Ronald Fagerfjäll.

- Vem ska representera dem i framtiden? Under Barnevik tilläts inte så många andra att komma fram och det är svårt att finna de nya stjärnorna.

Kusinerna Jacob, ordförande i SEB, och Marcus Wallenberg, vd i Investor, är 46 och 45 år gamla. Till för några år sedan sågs de nästan som överåriga praktikanter. De är välutbildade och uppskattade, men har inte haft nosen i den industriella myllan.

I fallet Barnevik och ABB har de gjort bort sig.

- Fonderna börjar ställa mycket högre krav på styrelserna. Det ligger i vårt eget intresse. För att Investor ska få vara med och bestämma måste de bevisa sin skicklighet. Barnevik hade detta, trodde vi. Nu finns trovärdigheten inte längre kvar, säger en svensk fondförvaltare.

Så om den tredje myten kan man säga: Wallenbergs makt minskar oavbrutet. I brist på kapital, tunga personer och trovärdighet.

Men kardinalfrågan för alla oss andra är kanske denna:

Vilket är alternativet till synliga, aktiva kapitalister som Wallenberg? Anonyma fi-

nansvalpar på aktiefonderna som bara tänker på avkastningen?

Mats Edman