Socialliberal eller betongliberal – vem tar över folkpartiet?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Stockholmsliberalerna fällde Lars Leijonborg. Folkpartiledaren, som så sent som i lördags försökte skoja bort avgångskraven, meddelar att han avgår vid landsmötet i höst.
Beskedet kommer inte som någon överraskning. Stockholm är det sjunde, och absolut största distriktet, som på kort tid krävt Leijonborgs avgång. Stockholm har en sjättedel av rösterna på folkpartiets landsmöte. När de vill ha en ny partiledare blir det med stor sannolikhet så.
Leijonborg har lett folkpartiet bort från det socialliberala arvet in i
batongliberalismen. Det började med kravet på språktest för medborgarskap - och slutade med spionskandalen. Ledande folkpartister var inblandade i dataintrång hos socialdemokraterna.
I röstmaximeringens tjänst blev allt tillåtet. Lars Leijonborg släppte makten till den numera avgångna partisekreteraren Johan Jakobsson. Jakobsson fixade lågt i tak och elitstyre i folkpartiet. För en tid gav det ökat väljarstöd.
Nu, när opinionssiffrorna dalar, slår partiet bakut. Bara några få ledande folkpartister, som riksdagsledamoten och kvinnoförbundets blivande ordförande Birgitta Ohlsson, har offentligt kritiserat kravretoriken. Det
där att dela in folk i ”vi” och ”dom” - och sedan bara ställa krav på ”dom”.
Integrationspolitikern Mauricio Rojas gick längst när han häromåret hävdade att rottsligheten finns nedlagd i vissa invandrargruppers kulturarv. Sänkt straffmyndighetsålder och betyg i ordning och uppförande är folkpartistiska förslag som skulle få vilken socialliberal som helst att baxna.
Nu står folkpartiet inför ett vägval. Skolministern Jan Björklund och europaministern Cecilia Malmström nämns som tänkbara efterträdare till Leijonborg, eftersom de redan sitter i alliansregeringen.
Med Malmström blir det mer socialliberalism. Med (major) Björklund blir det mer batongliberalism. Vill folkpartiet fortsätta den kravretorik som Jakobsson drog upp riktlinjerna för? Eller vill de återfå förtroendet hos de frihetliga liberaler som tror på alla människors lika värde och rätt? Vad betyder partiledarbytet för samarbetet med de övriga borgerliga partierna i alliansregeringen?
Marit Paulsen, stormorsan som alltid rycker ut med några väl valda ord när folkpartiet har problem, håller på Jan Björklund. Han är en ”god ledare”. Cecilia Malmström skulle enligt Paulsen behöva vänta några år: ”Hon är en ung kvinna med två små barn. Då är det inte lämpligt att bli partiledare. Jag vill skydda henne från det.”
Vilken förutsägbar reaktion! Kvinnan är bräcklig och ska skyddas. Mannen är en god ledare som borde lyftas upp. Folkpartiets feminister har en hel del att lära sin stormorsa.