Cancervården bör lära av danskarna
I går kunde Svenska Dagbladet berätta att stockholmarna blir allt mer missnöjda med cancervården. På fem år har antalet personer som klagar på vården till patientnämnden nästan fördubblats. En stor del av klagomålen handlar om de långa väntetiderna.
Missnöjet har sin förklaring och det är inte bara i Stockholm cancersjuka tvingas vänta på behandlingsstart.
I dag låter flera av Sveriges landsting och regioner sjuka människor vänta i veckor på att en cancerbehandling ska komma i gång. Utredningar kan pågå i fem veckor, tio veckor eller till och med ännu längre.
För personer med prostatacancer är väntetiden innan behandlingen inleds mycket varierande. I Västra Götaland får man vänta i 140 dagar, i Stockholm 210.
När det gäller elakartad hudcancer, malignt melanom, går det i Jämtland i snitt 15 dagar mellan ett första läkarbesök och att patienten får diagnosen.
I Sörmland är siffran 55 dagar.
Detta enligt Socialstyrelsens helt nya kartläggning av väntetider för cancerpatienter.
Varför får cancersjuka människor våndas i långa köer i Sverige?
Socialstyrelsen vill nu undersöka om man kan införa fastställda gränser för antalet väntedagar – målnivåer för väntan – och om det skulle kunna få bort de allra längsta väntetiderna och också jämna ut skillnaderna mellan de olika regionerna och landstingen.
Just så har man gjort i Danmark, där cancer betraktas som en akutsjukdom på samma sätt som en stroke. Diffusa smärtsymptom som kan vara cancer ges snabb expertbedömning.
Där är mediantiden för utredning av misstänkt lungcancer en vecka. I Sverige tar samma utredning en månad.
Danskarnas modell med målnivåer har hittills lett till kortare väntetider och regionala utjämningar för en rad olika cancerformer. I dag har 27 procent av de danska cancerpatienterna en diagnos inom en vecka, 90 procent har det inom en månad.
Vi kan uppenbarligen lära av danskarna när det kommer till cancervård.