Industrins avtal duger trots allt
Det har varit mycket dramatik kring årets avtal för de industrianställda. För mycket kanske någon skulle säga. Det gamla avtalet gällde trots allt fram till i söndags, och ingen av parterna har så mycket som andats om konflikt.
Ändå fanns det skäl till otåligheten. Industrin har - delvis på eget bevåg - deklarerat sig själv som riktkarl för hela arbetsmarknaden, och förhandlingarna för över en miljon andra löntagare har i praktiken gått på sparlåga medan fackförbunden inom industrin pratat med industriföretagen.
Duger uppgörelsen
Den stora frågan i dag borde alltså vara, duger dagens uppgörelse som riktmärke för resten av arbetsmarknaden?
Ja, antagligen.
LO-ledningen pekar i eftermiddag på att de grundläggande kraven från höstens gemensamma fackliga plattform faktiskt finns med. Industriförbunden har fått igenom principen att löneökningar ska räknas både i procent och kronor. Dessutom höjs de lägsta lönerna lika mycket som andra löner.
Därmed är uppgörelsen en låglönesatsning. Skulle den få genomslag på hela arbetsmarknaden betyder det också en kvinnosatsning.
Efter en parallell nattmangling lyckades LO och Svenskt Näringsliv också komma överens om en försäkrings för de som är hemma med barn. Förhoppningsvis ska också den öka jämställdheten, i alla fall på sikt.
Löneökningar
Sist men inte minst innebär avtalet reallöneökningar, i alla fall om ekonomin i övrigt utvecklas som alla tror. Det är viktigt. Just stigande reallöner har varit det viktigaste argumentet för dagens tradition med låga nominella lönelyft.
Industrins uppgörelse borde alltså kunna fungera som riktmärke. Men det finns fortfarande hinder.
Det första handlar om arbetsgivarnas reaktion. Om principen att löneökningar också ska räknas i kronor ska gälla måste den också accepteras av arbetsgivarna i de stora låglönebranscherna. Handels förhandlingar, som bara väntat på industriuppgörelsen, blir ett första test.
Den andra handlar om hur andra fack tar emot uppgörelsen. LO-styrelsen godkände avtalsförslaget, men det var ingen enig styrelse. Tre LO-förbund ansåg att också det senaste budet var alldeles för dåligt. Och på tjänstemannasidan finns alltid grupper som anser att de borde få mer än alla andra.
Trots dagens uppgörelse har årets avtalsrörelse bara börjat.