Göran ska göra – kungen ska prata
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-01-21
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Stopp stopp stanna. Jag har svårt för den här debatten ”Kungen vs statsministern”.
Visst, kungen har skött sina ceremoniella uppgifter utmärkt de senaste veckorna. Först talade han gripande till barnen som förlorade sina föräldrar i flodvågen, om hur det är att sakna sin pappa. Sedan talade han sorgset om stormen som drog fram över Sydsverige: ”Skogen är som en kär vän som nu förstörts.”
Men att jämföra kungens och Göran Perssons arbetsinsatser, och sedan utnämna kungen till vinnare?
Ursäkta, men kungens uppgift är att säga sådana saker, hålla sådana tal. Han har inte uträttat nåt stordåd, han har bara skött sitt jobb. Att han nu överträffat folks förväntningar visar bara att han inte har lyckats med sitt jobb förut.
Statsministern däremot, han ska inte bara tala fint om vår sorg och förtvivlan. Göran Persson ska framför allt reagera snabbt, få räddningsfolket att stå på tå, han har det yttersta ansvaret för att samhället fungerar i kris. Nu var det ju lite si och så med det, åtminstone de första dygnen. Men vad jag vet var det regeringen och inte hovet som till slut såg till att evakueringsflyg, id-kommissioner och andra hjälpinsatser kom till Thailand.
Jämförelsen kungen/statsministern är helt enkelt omöjlig, och det är inte så konstigt. Göran Persson har vi tillsammans valt att företräda oss, i demokratiska och fria val. Kungen är den sista kvarlevan från när Sverige var en diktatur, han har fått sitt uppdrag eftersom rätt blod flyter i hans ådror. Vi har rätt att ställa mycket högre krav på statsministern än på kungen, och vi använder så klart den rätten.
De som nu glatt sjunger Kungssången, som använder kungen för att slå på statsministern, slår i själva verket på demokratin.
Ann Veneman, tidigare minister i George Bushs regering, är ny chef för FN:s barnfond Unicef. Hennes första besked är att Unicef inte ska syssla med sexualupplysning.
Det är så dumt att klockorna stannar – men inte det minsta förvånande. Den amerikanska administrationen kämpar hårt mot allt som har med fri och säker sex att göra: sexualupplysning, preventivmedel och säkra aborter. Reaktionär avhållsamhet, som aldrig funkar i praktiken men som förstör så många människors liv, är modellen för Bush.
Unicef ska enligt den svenska hemsidan kämpa för barns rätt till ”överlevnad, trygghet, utveckling och inflytande”. De allra flesta av oss sexdebuterar i tonåren, och befolkningen i länderna som drabbats hårdast av aids är ung. Där kan bra sexualupplysning för unga stoppa lidande och rädda liv. ”Behovet bland gatubarnen är gigantiskt”, säger RFSU:s generalsekreterare Katarina Lindahl.
Utnämningen av Ann Veneman stärker Bush och den kristna högern men drabbar världens barn. Vad gör den svenska regeringen för att stoppa galenskapen?
Höjdhopparen Stefan Holm är veckans idol. Han fick alla möjliga priser på Idrottsgalan, finast av alla var Jerringpriset, folkets egen utnämning. Det är det modiga hos Stefan Holm som gripit tag i folk – hur han rev och rev och rev innan han lyckades samla ihop sig och tog det där efterlängtade OS-guldet.
På måndag är det Guldbaggegala. Jag håller på Frida Hallgren, hon som gjorde huvudrollen i ”Så som i himmelen” så skickligt att man störde sig på rollfigurens oerhörda godhet.
Frida Hallgren är modig som Stefan Holm. ”Jag vill bli lyssnad på. Sedd. Älskad. Tagen på allvar”, säger hon i DN. Vem vill inte det? Få vågar säga det rakt ut.