Metallare vill rösta om det nya avtalet

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-22

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag samlas avtalsrådet i IF Metall, enligt planerna för att bekräfta förra veckans avtal. På fem av förbundets sex områden godkände avtalsdelegationerna treåriga uppgörelser.

Ledningen talar om ökade reallöner, höjda lägstalöner och bättre pensioner. ”Bättre villkor för medlemmarna”, som det står i ett informationsblad till klubbarna.

Ändå har gruvarbetarna sagt nej, och lokala företrädare på andra industrier är missnöjda.

–?Jag håller med gruvarbetarna. Vi borde börja om för att få ett ettårsavtal, säger Kenneth Nyberg, ordförande för järnbruksklubben på SSAB Tunnplåt i Finspång.

Vi befinner oss på klassisk svensk industrimark. Symbolen för järn dominerar kommunens vapen. Här har metall bearbetats sedan 1500-talet.

–?Svensk industris vagga, som vi brukar säga här.

Det går inte att ta fel på stoltheten i tonen när Nyberg talar om Finspångs historia.

Industrin dominerar fortfarande. I Sverige står tillverkning och utvinning för under 20 procent av arbetstillfällena. I Finnspångs kommun för omkring 45.

Industri som just nu tjänar stora pengar.

På SSAB tunnplåt avslutas en produktionskedja som börjar i massugnen i Luleå, passerar valsverket i Borlänge innan tak- och väggplåten på järnväg kommer till Finspång för lackering. Efterfrågan är stor, inte minst i östra Europa och Ryssland.

–?Och där betyder det fortfarande något att det är ”made in Sweden”. Vi märker varenda bit.

Efterfrågan ger vinster. All time high i det senaste bokslutet. Och 2007 blir inte sämre.

Aktieägare och företagsledningar har fått sin del. Lönerna har däremot ökat långsammare.

–?Från facket har vi mullrat?–?jäklar när det blir avtalsrörelse.

Facken krävde en ettårig uppgörelse. För att skriva på ett längre avtal behövdes tydliga framgångar att visa upp för medlemmarna. På fackklubben i Finspång tycker man inte att förra veckans förslag innehåller någon sådan framgång.

Ändå ser den tradition som utvecklats de senaste tio åren, sedan industriavtalet skrevs under, ut att fortsätta. Snabba uppgörelser utan antydan till konflikthot. Verkstadsindustrin har bara varit avtalslös i två veckor de senaste tio åren.

På IF Metalls förbundsexpedition försäkrar ledningen att det fanns planer för stridsåtgärder. Konfliktkommittén har arbetat. Ett arbete som dock gått avdelningarna spårlöst förbi.

–?Konflikten har inte ens funnits i förbundsledningens tankar, säger Nyberg när jag frågar.

Han skulle vilja se avtalet ute på medlemsomröstning innan det skrivs under. Ett sätt att mobilisera, och att engagera.

Istället upplever han nu att det högsta målet har varit att sluta ett avtal medan det ännu råder fredsplikt. Medlemmarnas engagemang, det främsta fackliga påtryckningsmedlet, har inte ens använts som hot.

Frågan är hur det påverkar medlemmarnas känsla av att vara viktiga i en organisation som IF Metall?

– Intresset blir mindre och mindre, säger Kenneth Nyberg.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln