Anpassning – på folkpartivis

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är dags för folkpartistämma, den här gången i den svenska liberalismens gamla huvudstad Göteborg.

Sedan folkpartiledaren upptäckt att det – för att använda hans egna ord – är ”populärt att ställa krav” betyder det nya utspel med krav på ungar, invandrare och arbetslösa.

Sådant förväntas gå hem i stugorna.

Dessutom kommer folkpartistämman att ställa krav av stora förändringar på svensk arbetsmarknad. Anpassning till ”vår omvärld”, skriver programgruppen.

Förutsättningarna har utan tvekan förändrats de senaste åren. Konkurrensen har hårdnat när utländska företag vill tillämpa sina arbetsvillkor i Sverige. Företag som hyr ut utländsk arbetskraft till priser långt under svenska löner finns i många branscher.

Ren lönedumpning avslöjas gång på gång.

Konflikten om bygget av Söderfjärdsskolan i Vaxholm är det mest uppmärksammade exemplet, men långtifrån det enda.

Så vilka slutsatser drar då det parti som tillsammans med socialdemokraterna varit den nuvarande arbetsrättens viktigaste tillskyndare?

Förslaget till ”liberal arbetsrätt för tillväxt” innehåller en katalog av stora och små åtgärder. Till exempel att anställningstryggheten minskar. Provanställningar ska kunna pågå längre och antalet visstidsanställda bli större.

Dessutom ska den fackliga rätten till medbestämmande begränsas. Det gäller inte minst frågan om att anlita entreprenörer, där folkpartiet vill ta bort dagens fackliga veto.

Folkpartiets programkommission tycker att det är alldeles för lätt att ta till storsläggan, i synnerhet för de fackliga organisationerna. Alltså ska konflikträtten regleras hårdare.

Dessutom slår programförslaget fast att den lag som tillåter svenska fackliga organisationer att ställa krav på svenska avtal på svenska arbetsplatser måste avskaffas. Kanske för att ersättas av ett system där parterna tillsammans kommer överens om att upprätthålla en miniminivå.

Det skulle kunnat vara en rapport från Svenskt Näringsliv.

Balansen på arbetsmarknaden är rubbad, men till arbetsgivarnas fördel. Pressen på löner och anställningsvillkor bara växer. Och vad gör folkpartiet?

Ställer krav på att de fackliga organisationernas handlingsutrymme ska begränsas.

Ett annat liberalt perspektiv anlade DN:s tidigare chefredaktör Svante Nycander igår i en debattartikel i sin gamla tidning.

Han anser visserligen att de svenska fackliga organisationerna bör applådera EU:s tjänstedirektiv, och att kravet på utländska företag ska inskränka sig till att försvara något slags minimivillkor.

Men till skillnad från den folkpartistiska programgruppen betonar Nycander fackets roll för att bekämpa lönedumpning och upprätthålla rimliga villkor.

Precis det programförslaget saknar.

Folkpartiet är på väg att överta moderaternas klassiska roll som direktörernas språkrör i arbetslivsfrågor.

Det är antagligen en och annan gammal liberal som tycker det är trist.

Ingvar Persson