Ombuden borde prata om jämlikhet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag ska de socialdemokratiska kongressombuden i Malmö ägna hela dagen åt att diskutera sysselsättningen och arbetslivet. Med tanke på att äldreomsorgen, jämställdheten och de internationella frågorna klarades av i går säger det något om frågans betydelse för socialdemokratin.

Programtexterna andas tillförsikt. Vi befinner oss mitt i en epok av förändring och förnyelse, och därför är den socialdemokratiska samhällsmodellen bättre än någonsin.

”Inga branscher och inga yrken är förskonade från uppsägningar. Det finns i den meningen inga säkra anställningar” konstaterar partistyrelsen i de politiska riktlinjerna.

Därför måste människor känna trygghet och utveckla sin kompetens. Och just därför står sig den svenska välfärdsmodellen väl i den internationella konkurrensen. Den gör att människor kan acceptera förändringar.

”Att fundera över om det inte är dags att byta arbete kan vara en bra känsla”, skriver partistyrelsen. Frågan är om de anställda på Stora Enso håller med. Möjligen speglar formuleringen partiordförandens ofta upprepade funderingar om sin framtid. Han väljs för övrigt om i dag.

Det finns fläckar, som ohälsa och diskrimineringen av kvinnor och invandrare, men i stort går utvecklingen åt rätt håll.

Tryggheten är produktiv, därför ska den värnas eller byggas ut.

Mot slutsatsen invänder knappast de socialdemokratiska väljarna. Frågan är dock hur väl beskrivningen av verkligheten stämmer med människors erfarenheter.

I förra veckan tvingades LO ännu en gång konstatera att antalet tillfälliga anställningar på den svenska arbetsmarknaden stiger. Mest ökar anställningarna med den största osäkerheten, behovsanställningar. Nästan 150 000 svenskar, oftast unga kvinnor, har idag den typen av arbeten. Det är en tredubbling de senaste femton åren.

”Så får det inte fortsätta”, skriver partistyrelsen. Men precis så fortsätter det.

Rubrikerna för dagens diskussion handlar om sysselsättning och kunskap. Däremot inte om rättvisa eller jämlikhet. Diskrimineringen ska bekämpas, men inte inkomstklyftorna.

I en liten motion från Halmstad ställer Snös­torp-Breareds socialdemokratiska förening krav på att partiet verkar för ”minskade löneklyftor i samhället”. Ett försiktigt krav i ett socialdemokratiskt parti, kan man tycka.

Partistyrelsen anser kravet besvarat.

Det är inte ett alldeles självklart svar.

För bara någon vecka sedan protesterade de anställda på ABB mot att arbetarnas löner år efter år ökat långsammare än tjänstemännens, och statistiken ger dem rätt.

Sedan 1994 har de genomsnittliga tjänstemannalönerna i Sverige ökat med 52 procent. För arbetare har ökningen stannat vid 44 procent.

Då hjälper det inte att reallönen ökat för nästan alla. Kvar står att klyftorna i Sverige blivit större.

Det borde de socialdemokratiska ombuden diskutera. För precis som full sysselsättning kan sägas vara en del av kärnan i socialdemokratins historiska uppdrag kan det samma sägas om kampen mot ojämlikhet och klassklyftor.

Läs de senaste nyheterna från s-kongressen på www.aftonbladet.se/blogg/sossekoll

Ingvar Persson