Kvinnohatets vidriga facit
I gårdagens Aftonbladet skrev journalisten Elisabet Höglund ett öppet brev till den man som förföljer och hotar henne. I samma tidning kunde vi också läsa om utvecklingen i fallet med den styckmördade studenten i Boden.
Se där, två trådar i den mörka väv som spinns varje dag.
Utbredd rädsla
Samtidigt inkommer dagligen vittnesmål om hur kvinnor hålls tillbaka eller begränsar sina liv. Nästan var tredje ung kvinna i Sverige väljer en annan väg när de ska hem – därför att de är rädda för att våldtas eller misshandlas. En kvinna som uttrycker en åsikt i offentligheten får vara beredd på hat, aggressivitet och hot om våld.
Det hänger ihop, i ett komplext system av under- och överordning, av maktrelationer och könshierarkier. Mördandet är misogynins – kvinnohatets – yttersta konsekvens.
Aftonbladet har räknat samtliga fall i Sverige då en kvinna dödats av sin man. I dag kan tidningen avslöja att sedan år 2000 har minst 212 kvinnor dödats av en man de haft en kärleksrelation med. I nästan samtliga fall har det funnits varningssignaler om att något inte står rätt till.
Samhället agerade med yrvakenhet 2009, men man lovade krafttag.
Stiftelsen Tryggare Sverige och Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, har kallat det ”politik utan reellt innehåll”. Sveriges Kvinno- och tjejjourers Riksförbund, SKR, har visat hur bostadsbristen drabbar våldsutsatta kvinnor allt hårdare. Slagna kvinnor tvingas bo i månader på jourer, flytta till vandrarhem eller i värsta fall flytta tillbaka till sin misshandlande man.
Satsningar saknas
Regeringens budgetar har sedan 2009 saknat satsningar på kvinnofrid, allianspartierna har däremot lovat att man ska få göra skatteavdrag om man skänker pengar till kvinnojourer. Så privatiseras ytterligare ett samhällsproblem.
Sedan Aftonbladet senast räknade – i augusti i fjol – har elva kvinnor till mördats.
Det är ur det perspektivet politikens svek är så stötande.