Skolkrisen –kris för fritids
Det var nattsvarta rubriker för den svenska skolan i går. Ny Pisa-rapport och ett slag i veka livet. Svenska skolelever underpresterar i matematik och läsförståelse, men är även under OECD-snittet när det gäller problemlösning.
Skolverket och skolforskare talar om en skola där elevernas kunskap i allt högre grad påverkas av vad föräldrarna tjänar och vilken utbildning de har.
De som har bäst förutsättningar gynnas i Jan Björklunds skola, men även helheten försämras enligt Pisa-undersökningarna. Svensk skola sorterar och utbildning och kunskap blir en klassfråga.
En meningsfull fritidsverksamhet kan hjälpa till att jämna ut skillnaderna. På svenska fritidshem och fritidsgårdar ska barn bland annat kunna få hjälp med läxor och andra skoluppgifter. Här ska barn få möjlighet att leka, idrotta, musicera, dansa eller skapa.
"Meningsfull fritid"
I skollagen står tydligt formulerat att fritidshemmen är en del av skolan och att de ska komplettera den ordinarie skolverksamheten. "Fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation. Utbildningen ska utgå ifrån en helhetssyn på eleven och elevens behov".
Men så fungerar det nu inte riktigt.
I dag berättar Skolverket att antalet elever på svenska fritids ökat med 25 procent sedan 2003, samtidigt som fritidsgrupperna blivit färre. Barngruppernas storlek har blivit 34 procent större på tio år.
Samtidigt har bara hälften av alla årsarbetare på fritidshemmen en pedagogisk högskoleexamen - den lägsta siffran sedan Skolverket började föra statistik för 20 år sedan.
Bilden känns igen. Enligt en rapport från fackförbundet Kommunal hade en vuxen som arbetade på fritidshem 1980 hand om sju barn, 2011 hade en vuxen hand om tjugo barn.
Bryter mönstren
Skolinspektionen menade i en granskning av fritids man gjorde 2010 att "fritidshemmen inte lever upp till sin fulla potential och det pedagogiska ansvaret måste tas på mer allvar".
Det är för dåligt.
Ett bra fritidshem kan medverka till att ge alla barn samma livschanser, förbättra oddsen och bryter mönstren.
Men då måste det politiska göra sitt.
Kommunal har tidigare föreslagit riktade statsbidrag till kommunerna för att få upp personaltätheten och minska barngrupperna på fritids. Man har även föreslagit att Skolverket ska ta fram krav på maximalt och rekommenderade antal barn i fritidsgrupper och per anställd.
Det är dags att vi satsar på fritidsen - för skolans skull.
För att stoppa svenska skolkrisen behövs förstås satsningar i klassrummen, men fritidshemmen har helt uppenbart behandlats styvmoderligt alldeles för länge.