I Malmö misslyckas det starka samhället, igen
Hur förebyggs det otänkbara, borde vi fråga oftare
Publicerad 2022-03-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vad är det egentligen som hänt i Malmö?
Frågan har ännu inte riktigt besvarats även om detaljerna blir allt klarare. Två lärare är döda, en 18-årig gärningsman gripen. Staden har sorg.
Men varför?
Vi lär få veta mer med tiden om dubbelmordet på Malmö latinskola. Det förekommer uppgifter i media om tidiga signaler som inte tagits på tillräckligt allvar. Om varningar som runnit ut i sanden.
Säkerligen kommer man i efterhand att kunna se mönster och dra slutsatser om precis vad som hänt och hur den misstänkte gärningsmannen resonerande innan dådet.
Men frågan ”varför” har även ett mer allmänt svar.
Det starka samhället har misslyckats, igen. Inte med att skicka poliser när något väl har inträffat, med med att förebygga så att det aldrig händer.
På senare år har flera våldsdåd inträffat just i skolor där gärningsmännen är unga.
Skolan är en plats med många vuxna och med tydliga regler om bemötande, studiero och stöd till elever. Den sociala kontrollen är mer omfattande där än på de flesta andra platser i samhället.
Det finns även, i varje fall på pappret, ett omfattande stöd till barn med särskilda behov med särskilt anpassad undervisning och mindre lärgrupper.
Skolan är en miljö där det borde vara möjligt att fånga upp personer i riskzonen och ge dem stöd tidigt. Ändå har det inte fungerat.
Samtidigt har samhällsdebatten de senaste åren handlat om helt andra saker: hårda tag, fler poliser och anonyma vittnen.
Som Aftonbladets kolumnist Oisin Cantwell påpekat så kan den misstänkte gärningsmannen mycket väl bli den första 18-åring som döms till livstids fängelse, efter att ungdomsrappatten tagits bort.
Men vem hjälper det nu?
Man kan tycka att politikerna kunde ha sparat lite krut till en debatt om hur vi blir bättre på att förebygga våldsbrott så att de inte händer alls. Och lite pengar.
Det fungerar dåligt i rubriker och ger kanske inga väljare i val.
Men marschen mot allt mer av repression verkar ju faktiskt inte fungera särskilt väl ens mot den gängbrottslighet som stått överst på dagordningen i flera år. Hittills har 16 personer dött i skjutningar vilket är det blodigaste första kvartalet hittills.
Jag tror att vi oftare borde fråga oss hur vi förebygger det otänkbara. Precis som inom säkerhetspolitisk planering.
Det kan inte vara omöjligt att i tid se vad som kommer att hända vid betydligt fler tillfällen idag. Men då krävs politiker som vågar tänka längre än i dag.