Små barn är offer i gängkriminalitet
Tryggheten för samhällets minsta måste säkras
Två små lekande barn råkade hamna i skottlinjen i helgens skjutning i Flemingsberg. De hämtades sedan av ambulans, en av dem med ett djupt sår i vaden. En kvinna berättar för SVT att hennes son som blev vittne till händelsen är mycket rädd och inte kan sova.
Reaktionerna från anhöriga, grannar, politiker och allmänhet är med all rätt mycket hårda. Det här är en rå hänsynslöshet som går över alla gränser.
Men det är inte första gången barn blir offer för gängvåldets uppgörelser. Fyraåriga Luna dog när den bil hon färdades i på Hisingen i Göteborg sprängdes 2015. Året efter förlorade Yuusuf, åtta år livet när han låg och sov och en handgranat kastades in genom fönstret, även det skedde på Hisingen. Adriana, 12 år sköts till döds förra sommaren i Stockholm.
Rasmus Lenefors, oppositionsråd (S) i Huddinge känner ilska över att hans kommun har drabbats av ytterligare en skjutning och pekar på att det viktigaste nu är att investera i förskolor, skolor och föreningsliv för att alla barn ska få en bra uppväxt och motverka att unga dras in i kriminalitet.
Lenefors har rätt, förebyggande arbete är nyckeln till att få stopp på den grova kriminaliteten. Ett jämlikt samhälle där alla har samma livschanser, oavsett bakgrund och uppväxt, är själva grundbulten för en trygg miljö. Och det måste gå att ha två tankar i huvudet samtidigt. Förebyggande insatser och hårdare tag med straffskärpningar och lagändringar går hand i hand.
En tungt kriminell person är ibland också pappa eller har minderåriga i sin närhet, barn finns alltså där gängen är. För ett sådant barn är det en potentiell livsfara bara att vara hemma om någon bestämmer sig för att skjuta genom lägenhetsdörren. Andra barn bor i utsatta områden där skjutningar sker och blir vittnen till fruktansvärda händelser de aldrig glömmer. I dag är det straffbart att låta ett barn bevittna våld i en nära relation, men det borde gälla i alla sammanhang.
För att fullt ut skydda små barn i hem där kriminella vistas är det så kallade mellantvånget nödvändigt. Socialtjänsten kan med det verktyget sätta in åtgärder utan föräldrarnas samtycke. Barn som bedöms vara i livsfara måste också omhändertas. Precis som att lämna en treåring utan vinterkläder och tillsyn i minusgrader är bristande föräldraansvar, är det att låta barn vara i hem där de riskerar att skadas eller dö. Föräldraansvaret måste säkerställas via socialtjänsten och det krävs betydligt mer resurser, för i dag går de kommunala socialtjänsterna ofta på knäna. Samhällets ansvar kan inte brista här.