Välkommen till Sveriges verkliga åsiktskorridor
Har ni någon gång varit instängda i hus med den svenska ekonomiska elitens välkammade arvtagare?
Det har jag. Jag pluggade på Handelshögskolan, där Sveriges direktörer i möjligaste mån placerar sina telningar.
Första året på Handels blev jag upptryckt i ett hörn på en fest av några killar eftersom de hört att jag var ”såsse”. ”Du har inget här att göra”, väste en av dem.
Det har pratats mycket om ”åsiktskorridor” de senaste veckorna. Det verkar handla om att kränkt borgerlighet tycker att det är tråkig stämning på Twitter.
Stora delar av den ekonomiska makten i Sverige innehas fortfarande av ett gäng stockkonservativa farbröder. De avskyr reflexmässigt facklig organisering och alla sossar till vänster om Magdalena Andersson.
De tycker att kvinnor i bästa fall är trevliga inslag i tillvaron, men inte har det som krävs för de jobbigaste uppdragen. De anser att kompetens är en manlig egenskap, att ojämlikhet kommer naturligt av skillnader i talang, och att alla kan nå framgång bara de tar sig i kragen.
Välkommen till den verkliga åsiktskorridoren. Den som inte trendar på Twitter, men som bestämmer över arbetstillfällen, bonusnivåer och bolagsstyrelser. Den där makten ärvs, i stället för att förtjänas.
I helgen blev Jens Spendrup intervjuad i Ekots lördagsintervju. Spendrup är en tredje generationens bryggmästare från Bergslagen.
I hans familjs lilla kungadöme förs makten vidare från far till son.
Jens Spendrup är sedan förra året också ordförande för Svenskt Näringsliv. Hans organisation samordnar löneförhandlingarna för 60 000 medlemsföretag. Svenskt Näringsliv är också en politisk kampanjorganisation som, frikopplat från vad medlemmarna behöver, alltid lobbar för sänkta skatter och uppluckrad arbetsrätt.
Via stiftelsen Fritt Näringsliv finansierar man dessutom stora delar av högerns opinionsbildning i Sverige. Förra året fick stiftelsen 190 nya miljoner – pengar som bland annat används till att betala verksamheten på tankesmedjan Timbro och den borgerliga tidskriften Neo.
I intervjun i lördags fick Jens Spendrup bland annat frågor om vinster i välfärden. Han menade att den som har synpunkter på att riskkapitalister mjölkar den svenska välfärden på skattepengar ”ifrågasätter själva fundamentet i marknadsekonomin”. Okej.
Spendrup fick även frågor om kvinnor i arbetslivet. Trots att det knappast råder brist på studier som visar att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden lanserade Spendrup en egen teori, direkt från punschverandan.
Enligt Spendrup är problemet kvinnorna själva. De har inte kompetensen som krävs och därför skulle regler om kvotering leda till att Sverige försämrar sin ”konkurrenskraft” i den ”globala ekonomin”.
Svenskt Näringslivs 60 000 medlemsföretag finns i hela landet och alla branscher.
Där finns många kvinnliga företagare, och säkert även en och annan som inte anser att det är kommunism att skattepengar ska stanna i välfärden.
Man undrar lite vad de företagarna tänker i dag. Och tänker att de vore värda bättre.
Sveriges tillväxtmöjligheter hämmas i dag av bland annat underutbildad arbetskraft, allt skruttigare infrastruktur och en havererad bostadsmarknad.
Det faktum att medelmåttiga vita män har lättare att göra karriär på bekostnad av dem med bäst kompetens gör inte saken bättre.
Tänk vilken skillnad Svenskt Näringsliv skulle kunna göra om de lämnade den unkna värdegemenskapen i sin trånga lilla åsiktskorridor och ägnade sig åt sådana frågor
i stället.