Bristen på läkare drabbar de svaga
När den våldtagna Nora ville träffa en kvinnlig psykolog sa psykiatern Ola Gefvert nej. Först måste hon sköta sig i ett halvår.
Om hon inte skadade sig själv lovade Gefvert att "köpa" en kvinna åt henne.
Berättelsen om den beräknande psykiatern har nu fått sin fortsättning. Landstinget i Uppsala har stängt av Ola Gefvert från fortsatta uppdrag. Han får inte längre träffa patienter. Dessutom har Socialstyrelsen utvidgat sin granskning av Gefverts bolag.
Men hur kunde han i sådana fall få fortsätta så länge? Varningstecknen måste ha varit många.
Sanningen är väl att det finns så få psykiatriker. Läkare ligger i topp bland bristyrkena och framför allt saknas det specialister inom psykiatri och allmänmedicin. Arbetsförmedlingens senaste statistik visar dessutom att läkarbristen har ökat.
Hutlös lön
Det kanske inte är någon nyhet för alla de svenskar som förgäves letat efter en läkare. I bästa fall får man träffa en stafettläkare som för en hutlös lön inte har någon aning om vem man är.
Inom psykiatrin är kontakten mellan läkare och patient helt avgörande. Ändå har det saknats psykiatriker i decennier. Desperata landsting har länge tvingats ragga läkare utomlands medan ohälsan ökat.
Inom all sjukvård ska vårdcentralen givetvis vara första instans. Det är där hela familjer ska kunna knyta kontakt med en husläkare som följer familjemedlemmarna och håller dem friska. Men det var länge sedan vårdcentralerna i glesbygd kunde rekrytera fast anställda läkare. I stället får patienterna nöja sig med stafettläkare som kommer någon vecka och försvinner igen.
Nu har även storstädernas förorter drabbats av läkarbristen. Landstingen satsar på vårdval, men varför ska man välja vårdcentral när läkaren hela tiden är ny?
Självdött
Enligt Läkarförbundet saknas det över 1 500 läkare. Dessutom står hela kåren inför en generationsväxling så behovet lär bli större än så. Utbildningsminister Jan Björklund skryter med att han utökar läkarutbildningen med 40 platser under 2013. Men med en sådan utbyggnadstakt lär många svenskar ha självdött innan de fått en egen husläkare.
Läkarna själva har ett stort ansvar för läkarbristen. På 90-talet drev Läkarförbundet en kampanj för att minska antalet platser på läkarutbildningen. Läkarna var rädda för överetablering och lönedumpning.
Kampanjen lyckades och antalet platser på läkarutbildningen minskade under flera år på 90-talet. Genom den manövern kunde läkarna behålla sina höga löner, men de svek sina patienter och som vanligt är det de allra sköraste som drabbas hårdast.