Upp till bevis, godsägaren!
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-09-09
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Göran Persson har alltså blivit med Torp. Eller hus. Eller gods. Eller herrgård, eller vad det nu är. Det märks i varenda partiledarutfrågning han är med i: Hur mycket lån har du? Vilken ränta betalar ni? Tror du verkligen att du vet hur vanligt folk har det när du bor som du gör?
Göran Persson har själv bäddat för det jobbiga läget. ”Hur kan du som har köpt en villa för sex miljoner veta hur vanligt folk har det?” sa statsministern till moderatledaren Bo Lundgren i valrörelsen 2002. Sedan köpte Persson sörmländska Torp för 12,5 miljoner kr.
Man kan onekligen resonera om symbolvärdet av att Persson köper en herrgård med omgivande mark och rustar upp den för miljoner. Så gör ju företagsledarna också. En egen herrgård är verkligen det hetaste som varje storfräsare kan tänka sig just nu, inte minst av skatteskäl.
Ingvar Carlsson, Göran Perssons företrädare på partiledarposten, bodde i lägenhet i Tyresö. Visserligen på vackra Gudöterrassen, men ändå. Någon snitsig herrgård var det inte.
Samtidigt är det problematiskt att döma ut Göran Perssons nya boende. Han och hans fru, Systembolagets chef Anitra Steen, har de löner de har. De måste få använda pengarna som de vill. Eller ska vi ha en paragraf i varje socialdemokratisk statsministers löneavtal om att de inte får uppfylla sina drömmar, om drömmen råkar vara en herrgård i Sörmland?
Jag tror nämligen att det är så. Göran Persson har inte köpt Torp för att han vill glänsa som godsägare. Han har köpt Torp därför att han drömmer om ett liv på landet på ålderns höst. Ingen som har hört honom prata lyriskt om svampar och träd och gud vet allt kan tvivla på hans naturromantik. Persson är hopplöst förälskad i Harpsund och vill fortsätta bo så när han avgår som statsminister.
Det är helt okej, i alla fall för mig.
Viktigare än hur Persson bor, är politiken Persson driver. Om han bor på ett gods i Sörmland blir det ännu viktigare att han omger sig med medarbetare som lever på andra sätt. Som ser andra – mindre smickrande – delar av samhället.
I Perssons stab behövs det förortskids, ensamstående mammor, kämpande radhuspappor, småstadsflator ? Allt för att koka ihop den allra bästa politiken för de allra flesta.
Socialdemokratin ropar att ”alla ska med”. Det förpliktigar. Klassperspektivet måste finnas med hela tiden, överallt. Snarare än att granska Perssons boendeform borde man granska hans politik. Vad gör socialdemokratin för att minska klyftorna som ökar? För att fixa jobb åt dem som diskrimineras? För att radera ut barnfattigdomen?
Ärligt, ett gods i Sörmland kan inte vara grejen som Persson faller på. För vad får vi i stället? En statsminister i en villa i Täby vid namn Fredrik Reinfeldt som sparar på sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer för att ha råd med skattesänkningar på 60 miljarder.
För Göran Persson är det upp till bevis: Jag ska bo på ett gods, det är resultatet av min klassresa. Jag slåss mot klassorättvisorna för alla dem som inte kunnat resa på samma sätt.