Alla borde tacka Stefan Löfven nu
Politiken är ingen perfekt värld
Sverige har en statsminister igen och i morgon får vi en regering. I en perfekt värld skulle de andra partiledarna vara oändligt tacksamma mot Stefan Löfven. Han har trots allt besparat dem bördan av en valrörelse ingen egentligen vill ha. Dessutom har han tagit på sig det otacksamma jobbet att leda landet i en tid när alla partier blockerar varandra.
Hur var det Annie Lööf uttryckte det? "Miljöpartiet får finna sig i den här överrenskommelsen".
Sådan är tonen.
Som vi vet är politiken ingen perfekt värld. Löfven lär inte kunna räkna hem särskilt mycket sympati för sina ansträngningar.
Ulf Kristersson gav upp redan när han satt där med kulramen. Moderatledaren hävdar att det handlar om matematik. Kanske anar han också att hans tänkta konservativa regeringsunderlag skulle ha skapat en del huvudvärk.
Vill vara storebror
I Dagens Nyheter berättade en moderat källa i helgen att partiet "varit lite storebror" till Sverigedemokraterna. Partiets företrädare beskrivs som "amatörmässiga" och inte tillräckligt strategiska.
Misstroendeomröstningen innan midsommar betraktas som ett exempel. Moderaterna skulle helst ha väntat.
De moderater Dagens Nyheter talat med hoppas att Sverigedemokraterna ska lära sig. Att de ska försöka likna storebror, får man förmoda.
Det tyder på en ganska konstig självbild i det moderata partiet.
Sverigedemokraterna har vuxit
För det första måste man fråga sig om Sverigedemokraternas väljare vill att deras parti ska bli mer som Moderaterna? Det är knappast därför partiet vuxit och nu konkurrerar med Moderaterna om att vara oppositionens största.
För det andra kan man fundera på vem som egentligen kommer att anpassa sig till vem? När Ulf Kristersson i går skylde nästan alla samhällsproblem på invandringen lät han precis som en sverigedemokrat. Om någon inbillar sig att Åkesson tänker agera dörrmatta - svensk politiks mest populära ord - åt Kristersson är det nog dags att tänka om.
För det tredje kan man fråga sig vem som egentligen agerat strategiskt de senaste veckorna. Ulf Kristersson som har dragits med av utvecklingen och till sist ännu en gång tvingats konstatera att han inte blir statsminister. Eller Jimmie Åkesson som fört sitt parti rakt in i officiella förhandlingar om nästa statsminister?
Det har gått tre år sedan Ulf Kristersson lovade förintelseöverlevaren Hedi Fried att inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Nu planerar Moderaterna en valrörelse tillsammans med SD.
Politiken är som sagt ingen perfekt värld.
Den senaste veckan har mycket i politiken handlat om Stefan Löfvens svajiga regeringsunderlag. Men hur ser det ut på den andra sidan? Kan moderat självgodhet och sverigedemokraternas behov av att hävda sig verkligen utgöra grunden för en regering?
Chatta med Ingvar Persson. Chatten öppnar klockan 9.00, men det går bra att ställa frågor redan nu.
Denna chatt är stängd.
Klockan har passerat halv tio och det är dags att stänga chatten. Jag vill verkligen tacka alla som har bidragit med synpunkter och frågor.
Hej Anders.
Du får sista ordet i dagens chatt, och jag kan egentligen bara hålla med dig. Det är en ny sorts borgerlighet vi ser växa fram. Den sortens konservativa och nationalistiska krafter som nu dominerar oppositionen har knappast haft inflytande sedan vårt land fick demokrati.
Varför ska man rösta på KD, M eller L i nästa val, de är nästan SD-kopior alla tre. De fyra är så lika att de borde kunna samarbeta bra politiskt, det som skorrar skulle väl vara det du skriver om - arrogansen gentemot SD och synen på dem. Tycker det är skrämmande att borgarsidan är så oerhört mörkt blå nu.
Anders, Växjö8 juli 2021Hej P-T.
Ibland kan jag faktiskt undra.
Är Kristerssons målsättning i första hand att få röster till det konservativa blocket?
Han kan väl aldrig tro att han kan konkurrera med SD med sd-retorik, då han måste vara mer "pk" än SD är kommer han väl ha svårt att hävda sig? Strävar han efter att bli dörrmatta åt SD?
P- T8 juli 2021