Feminister får välja sina strider
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-08
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Världens bästa Vendela, fyra år, får ett stort och hårt paket på julafton. Hon öppnar det och säger:
– Men det här är ju ingen docka.
Helt rätt. Det är en radiostyrd bil. Som efter en stunds betänketid jagar runt huset resten av julhelgen.
Könsrollerna, förväntningarna på pojkar och flickor, blir sällan så tydliga som när barn uttrycker dem. Inget hymmel, bara pang på förväntningarna.
Men, det här är ju ingen docka.
Senare i livet blir det svårare. Vissa köper könsrollerna rakt av och ägnar ett helt liv åt att försvara dem: ”Män och kvinnor ÄR faktiskt olika. Män vill vara chefer och kvinnor vill vara mammor. Det sitter i generna och gör att vi tänder på varandra.”
Andra tar avstånd från könsrollsspektaklet och får ett himla sjå med att genomskåda verkligheten, att inte luras av de dolda budskapen om könen: ”Min dotter får inga rosa kläder för då tror hon att hon måste vara en prinsessa och låter killarna i kamouflagekläder köra med henne.”
Som feminist försöker man välja sina strider. Känner sig tjatig när man protesterar mot könsrollerna och dålig när man låter dem vara eller till och med förstärker dem. Det är en ständig självrannsakan, det blir liksom inte rätt hur man än gör.
Jag tänker på det när jag läser Liv Strömqvists underbara seriealbum ”Hundra procent fett” (Ordfront förlag). Hon är född 1978, bor i Malmö och började med fanzinet Rikedomen. Sedan dess har hennes serier publicerats i bland annat DN, Galago och Bang.
Gud, gör så att många läser Liv Strömqvist! Hon driver med könsrollerna, men framför allt med människorna som försöker handskas med dem. Det är svidande kritiskt och kärleksfullt på samma gång.
Om utseendehetsen som får tjejer att fokusera på det mindre viktiga i livet:
– Om du fick träffa Dalai Lama, vad skulle du fråga honom?
– Ser jag tjock ut i de här jeansen?
Om killar som inte fattar:
– Kolla på de där tjejerna... om man sätter på sig sådana minimala kläder, då VILL man ju bli trakasserad!
– Så anledningen till att du satt på dig märkeskläder för att se rik ut, är att du vill bli rånad?
Liv Strömqvist säger inte att män är onda och kvinnor är goda. Hon beskriver könsrollerna, och kampen mot dem, i all sin komplexitet. Med hjärtat på rätt ställe ser hon det komiska hos både chauvinister och feminister.
Humor är smart motstånd. För vad är det för bra med förväntningar på könen som bara gör människor mindre och löjligare än de egentligen är?