Tyskarna hoppas på Schulz-effekt
BERLIN. Tyskland mår bra.
Det är inte alla europeiska länder som kan säga det. Tyskland är faktiskt rätt unikt.
Samtidigt har aldrig så många tyskar varit i riskzonen för att hamna i fattigdom och andelen som faktiskt lever i fattigdom ökar.
Det är en paradox, men den politiska berättelsen om Tyskland våren 2014 präglas ändå av kurvor som pekar åt rätt håll.
Sådär har det sett ut ett tag.
Det där var kanske de tyska socialdemokraternas, SPD, största svaghet inför valet i september.
Varför ska man byta ledning om det fungerar ganska bra? Och så Angela Merkel. Ständigt denna Merkel. Vem kan utmana henne?
Ingen, har det visat sig.
I dag sitter så de tyska socialdemokraterna i regering ihop med Merkel och försöker hitta en roll som medspelare till kristdemokraterna i CDU.
De har gjort det förr, då med resultatet att SPD i det närmaste kollapsade. Nu tycks läget vara ett annat.
Partiet är i någon sorts harmoni och inga falangstrider syns på ytan. Höjd minimilön, reformer av pensionssystemet, energiomställning, ja alla viktiga framtidsfrågor som den här regeringen driver kommer från SPD, om man lyssnar på SPD.
Samtidigt åtnjuter partiets ministrar ett mycket högre förtroende bland väljarna än de kristdemokratiska ministrarna.
2017 är det val igen och det tänker de vinna. På vägen dit ska de klara av ett Europaval, men det ser faktiskt inte så ljust ut för socialdemokraterna.
Se där, en till paradox.
En koalitionsregering mellan två politiska dödsfiender – SPD och CDU – borgar för en märklig valrörelse.
Det är helt enkelt inte trovärdigt att ett parti som styr landet ihop med sina rivaler öppet slåss med rivalerna, resonerar SPD:s valstrateger.
Plats på scenen för Martin Schulz. Tysk 58-åring, Europaparlamentariker sedan 1994, parlamentets talman, tidigare ledare för den socialdemokratiska partigruppen och förste vice ordförande för det europeiska socialdemokratiska partiet PES. Och nu vill han bli ordförande för Europeiska kommissionen, EU:s högsta beslutande organ.
Formellt föreslås ordföranden av Europeiska rådet, som består av EU-ländernas stats- och regeringschefer, och så har parlamentet att godkänna eller förkasta förslaget.
Men enligt Lissabonfördraget har parlamentet en nyckelroll när det kommer till att
bestämma vem som ska vara kommissionens ordförande.
I rökiga rum på den femte våningen i Willy-Brandt-Haus, SPD:s particentral på Wilhelmstraße i Berlin jobbar 80 personer med detta: Att se till att
Europavalrörelsen i Tyskland blir en omröstning om vem som ska leda EU-kommissionen.