Plundring i Hallstavik
1 JANUARI 2013. Varsel
Nu är det bara julgransplundringen kvar.
Granen nere i Hallstaviks centrum hänger redan med snötyngda grenar. Enda julgransprydnaden är en sned skylt som det står Holmen på.
I Hallstavik är det fortfarande Holmen som regerar. Pappersbruket dominerar hela samhället, bäddar in det i sin fabriksrök. Här är alla beroende av den stora arbetsgivaren.
Företaget sätter till och med sin stämpel på julgranen som sätts upp i centrum varje år. Välkommen till Hallstavik, samhället som ägs av Holmen.
Sommar
Det har gått snart fyrtio år sedan kom jag hit första gången. Då var det sommar och jag vikarierade på lokaltidningen. Allt som hände i Hallstavik handlade om bruket så jag åkte upp och fick se min första pappersmaskin. Den var magisk, över hundra meter lång. I ena änden sprutades vatten och träfibrer in i maskinen och i andra änden rullades färdigt papper upp på stora balar.
Vid den här tiden arbetade runt 1 600 på bruket och framför allt gjorde de tidningspapper.
För tjugo år sysselsatte bruket fortfarande 1 500 man. För tio år sedan investerade Holmen två miljarder i en ny pappersmaskin och Hallstaviks ungdomar hann knappt sluta skolan förrän de hade ett välbetalt jobb på bruket.
Men så kom internet.
Datorn
Jag gissar att många av er läser den här artikeln på nätet, i datorn eller mobilen. Det papperslösa samhället behöver sannerligen inga pappersarbetare i Hallstavik. Där görs inget tidningspapper längre. Personalstyrkan har minskat successivt och nästa år kommer 350 anställda att finnas kvar på Holmen i Hallstavik.
Fyra pappersmaskiner har då minskat till två. Den ena gör glättat magasinspapper, den andra gör bokpapper och egentligen har kapaciteten ökat, men runt omkring bruket faller samhället sönder.
Hallstavik ligger i Norrtälje kommun. Hittills har kommunpolitikerna knappast behövt bekymra sig om den norra kommundelen där Holmen skötte det mesta. Ägde hus, drog vägar, sponsrade speedwaylaget Rospiggarna och satte upp julgranen i centrum strax utanför fabriksgrindarna.
Misstänksamhet
När jag såg min första pappersmaskin för fyrtio år sedan hälsades jag välkommen till bruket. Nu möts jag av misstänksamhet. En särskilt utkommenderad tjänsteman följer tätt efter mig och fotografen Robin Lorentz-Allard när vi går längs maskinerna. Inte fotografera de anställda, inte fotografera utsikten. Snart får vi veta att platschefen anser att vi är färdiga.
Det är mycket som har förändrats på fyrtio år. Patronen har lämnat bruket och ersatts av räknenissar utan större känsla för omvärlden.
Gymnasieskolan var nyligen nedläggningshotad, men räddades i sista stund av invånarna i Hallstavik. Den utbildar fortfarande yrkesarbetare till bruket och frågan är vad som händer med skolan nu när jobben tar slut. I lokalen nere i centrum låg Arbetsförmedlingen som försvann och ersattes av Försäkringskassan som försvann. I dag hyrs lokalen av det lokala nätverket som bildats för att rädda Hallstavik. När både bruket och myndigheterna sviker får de frivilliga ta vid.
Vinter
I styrelsen för nätverket sitter Pappers avdelningsordförande Aleksandar Srndovic. Han har varit fullständigt övertygad om Hallstaviks potential, men när vi träffar honom denna vinter är han trött. På mindre än fyra år har han tvingats se 600 arbetskamrater försvinna. Nästa varsel träder i kraft i vår och då är det de unga som får gå. De som just köpt hus, unga par där båda jobbar på bruket.
Nätverket försöker ragga ersättningsjobb, men det går trögt. Holmen äger marken och kommunen har ingen annan industrimark att erbjuda. Kommunalpolitikerna har aldrig någonsin behövt bry sig.
Hallstavik har ju alltid varit ... bruket.