Kvinnokroppen en politisk fråga

Eva Franchell

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är dags för årets barnvagnsmarsch. I över 30 svenska städer kommer föräldrar i dag att demonstrera mot mödra­dödligheten i världen.

Det är skilda världar det, välnärda svenska bebisar mot döden i fattiga länder. Det är långt mellan Stockholm och Dar es Salaam.

Men det är alltid rätt att visa solidaritet. Mödradödlighet, reproduktiv hälsa och kvinnlig sexualitet är viktiga frågor. Ju fler som vill lyfta dem på den politiska agendan, desto bättre.

Kvinnokroppen blir så lätt icke-­politisk. Något privat, såväl i Sverige som i Tanzania.

Lämnas åt sitt öde

Ändå är antalet dödsfall som orsakas av dålig mödravård och graviditets- eller förlossningskomplikationer fler än antalet dödsfall i aids, tbc och malaria tillsammans. Det är dessutom sjukdomar som kan drabba alla och som engagerar för att de kan sprida sig till den rika världen. Kvinnorna däremot, de lämnas åt sitt öde.

Endast hälften av de 123 miljoner kvinnor som föder barn varje år har tillgång till någon mödrahälsovård och vård för nyfödda.

Över 200 miljoner människor saknar tillgång till moderna preventivmedel. Om alla kvinnor som inte vill bli gravida hade tillgång till preventivmedel skulle andelen oönskade graviditeter minska med två tredjedelar. 79 000 kvinnoliv skulle räddas.

Måste upp på dagordningen

I EU har flera medlemsländer förbud mot aborter och i Spanien har en konservativ, manlig premiärminister nyligen före­slagit ännu ett förbud. Det går inte att lita på EU i de internationella förhandlingarna om kvinnors hälsa.

Starka och friska kvinnor bygger välstånd och fred. Svenskt, europeiskt och internationellt bistånd kan rädda kvinno­liv. Alla som kan måste demonstrera och markera att kvinnors hälsa är en ­politisk fråga som måste upp på den ­internationella dagordningen