Inte Migrationsverket som skickar ut barn
Det är lätt att bli förbannad på Migrationsverket.
Alltid är det någon jurist som omständligt förklarar varför just det här barnet ska kastas ut eller skiljas från sina föräldrar. Det kan handla om 16-åriga Marjam i Älvsbyn. Marjam har gått i samma klass i åtta år och hennes klasskamrater har lagt ut sina skolfoton på Facebook. De visar att hon fanns med redan i trean.
Migrationsverket menar dock att hon kom först i år och hänvisar till en asylansökan som kom in i januari. Myndigheten avslår den bestämt. Marjam och hennes mamma ska utvisas till Afghanistan.
Klasskamraterna hemma i Älvsbyn slåss nu med näbbar och klor för att Marjam ska stanna. De hänvisar till Barnkonventionen och om den varit lag hade den kunnat skydda Marjam.
Pappan utvisas
12-åriga Maria från Afghanistan kom ensam till Örebro för tre år sedan. Hon har klarat sig bra, fått uppehållstillstånd, börjat skolan och lärt sig svenska. För ett år sedan lyckades hennes pappa ta sig till Sverige. Maria var inte ensam längre.
Men nu utvisar Migrationsverket pappan. Man tror inte på hans berättelse om varför han tvingades fly från Afghanistan. Att han har en dotter i Örebro spelar ingen roll. Om Maria vill vara med sin pappa får hon väl åka till Afghanistan, menar migrationsmyndigheten.
Marias klasskamrater har startat en proteströrelse. I måndags demonstrerade de utanför Migrationsverket i Örebro. Frustrationen bland barnen är uppenbar, men egentligen är det inte Migrationsverket som skickar ut barn.
Myndigheten följer bara den svenska lagstiftningen och den tar inte någon större hänsyn till barn.
Barn isoleras
I Sverige kan barn häktas. Bara i år har mer än 500 ungdomar under 21 år suttit häktade med restriktioner, vilket betyder att de hållits isolerade. Sverige har flera gånger kritiserats av Europarådet och FN:s tortyrkommitté för de ungas långa isoleringstider i häktet. I år har Åklagarmyndigheten lagt förslaget att isolerade tonåringar har rätt till två timmars mänsklig kontakt per dag.
När Alliansen var ny lovade barnminister Maria Larsson att inga barn skulle vräkas från sina hem. Sedan dess har över 3 700 barn vräkts. De har förlorat sina hem för att deras föräldrar inte betalt hyran, de har straffats för något någon annan har gjort. I Sverige har barnen länge betraktats som bihang till vuxna i socialtjänstärenden och vårdnadstvister.
Sov på madrass
Inspektionen får vård och omsorg, IVO, konstaterar efter sina granskningar att flera socialnämnder väntat för länge och i bland inte utrett ärenden som handlat om barn. En 15-åring sov på en madrass hos en bekant, hen fick varken kläder eller ordentligt med mat. Ändå inledde socialtjänsten ingen utredning. Andra barn har haft skador, de har uppträtt våldsamt, knarkat och skolkat utan att det resulterat i utredningar.
Barnkonventionens tredje artikel säger att barn alltid ska komma i första rummet. På torsdag är det exakt 25 år sedan FN beslutade att sätta barnen främst. Det är glädjande att den nya regeringen tänker göra Barnkonventionen till lag.
Det är sorgligt att tidigare regeringar inte kommit längre med lagstiftningsarbetet. Varje förlorat år har inneburit ett lidande inte bara för Marjam och Maria, utan för alla de anonyma barn som på olika sätt drabbats av en oförstående vuxenvärld.