Fas 3 är en skamfläck
Fas 3 skulle förändras och inga fler arbetslösa skulle hänvisas dit. Det beslutade riksdagen och körde över regeringen i frågan. Det var förra sommaren.
Den kritiken som riktats mot arbetsmarknadsåtgärden var förödande.
Försvinnande få långtidsarbetslösa som hamnar i Fas 3 går vidare till en riktig anställning. Systemet möjliggör för företag att få gratis arbetskraft. Sysselsättningen som erbjuds är ofta meningslös. Och människor i Fas 3 har berättat hur de känt sig utnyttjade, utsatta och rättslösa.
Ökade med 5 000 personer
Så vad har hänt? Ny statistik visar att 34 540 personer var i Fas 3 i december – en ökning med 5 000 personer på ett år. Något som presenterades som en
marginell åtgärd där allt annat misslyckats har vuxit och vuxit – även efter att man politiskt tagit beslutet att stoppa den.
Och inte nog med det.
I fredags avslöjade tidningen Arbetet att 3 539 personer som var inskrivna i Fas 3 i november inte fick någon ersättning av staten i november. Det är mer än var tionde person som är fast i åtgärden.
Får inte ett öre i ersättning
Miljöpartiet har nu lovat att kalla arbetsmarknadsministern Hillevi Engström till arbetsmarknadsutskottet så att hon får förklara varför Fas 3 växer. Det är bra. Att regeringen – precis som när det gällde att förändra sjukförsäkringen – inte lyssnar på riksdagen är allvarligt.
Än allvarligare är hur man behandlar långtidsarbetslösa. I tidigare arbetsmarknadspolitiska program – beredskapsarbete, gröna jobb, plusjobb – ingick avtalsenlig lön.
Nu får en del Fas 3:are alltså inte ett öre i ersättning, men förväntas ändå befinna sig på en arbetsplats varje dag i syfte att bli ”anställningsbara”.
Fas 3 är inget mindre än ett politiskt haveri och en pinsam skamfläck.