Löfven har ingen tid för romantik
Bered er på en katastrofvecka. I morgon samlas FN:s klimatexperter och deras rapport läcker redan ut.
Den handlar om öknar som brer ut sig runt Medelhavet, om bristen på vatten och mat. Rapporten beskriver hur andra regioner kan svämmas över.
Vid slutet av detta århundrade kan klimatförändringarna ha tvingat många miljoner människor på flykt. Risken för konflikter ökar.
Vi ligger redan över gränsen. I mitten av mars i år passerade vi 400 ppm koldioxid i atmosfären, visar observatoriet i Mauna Loa på Hawaii.
Det är en magisk gräns och ett skarpt varningstecken.
I fjol passerades 400- strecket några dagar i maj. I år gick värdena över gränsen redan i mars. Aldrig någonsin tidigare har sådana koncentrationer av koldioxid uppmätts i atmosfären – och då ska vi komma ihåg att mätningarna sträcker sig 800 000 år tillbaka. Det visar forskare vid University of California San Diego som borrat sig genom Antarktis för att få fram alla historiska mätdata.
Det går inte att rycka på axlarna längre. Förändringarna i klimatet accelererar. I morgon samlas FN:s klimatpanel i Yokohama för att diskutera klimatförändringarnas konsekvenser.
Det är utkastet till deras vetenskapliga rapport som nu läcker ut.
Om inte FN-nationerna genast agerar för att snabbt minska koldioxidutsläppen kommer uppvärmningen att öka. Förbränningen av olja och kol måste minska radikalt, världen måste ställa om till en lågfossil ekonomi annars återstår bara öknar, vattenbrist, översvämningar, orkaner och krig. Ja vi lever redan i klimatförändringens tid och de förr så nedlåtande klimatskeptikerna har blivit allt tystare.
Världens samlade expertis har övertygat de flesta av oss. Vi står på randen till en ny tid.
Om exakt ett år ska världens politiker samla sig för ett nytt beslut om klimatet. Det har inte gått särskilt bra tidigare och oddsen har ju inte blivit bättre. Kommer Kinas, USA:s och Rysslands ledare att ens kunna prata med varandra nästa år?
EU skulle kunna ta ledarskapet i klimatförhandlingarna, men inte ens EU-länderna kan komma överens. Kommissionen har just lagt fram ett riktigt urvattnat förslag som för övrigt stöds av Sverige.
Det Sverige som en gång arrangerade världens första miljömöte håller nu på att backa ända ner i avgasdiket. Fredrik Reinfeldt skryter om att han har minskat utsläppen, men då räknar han inte med svenskarnas alla charterresor. I själva verket har Sveriges samlade utsläpp ökat.
Men Fredrik Reinfeldt verkar vara den siste klimatskeptikern, han blundar och kör vidare, satsar på flyget och bygger ut motorvägar medan järnvägen bryter samman.
Det är en politik som oppositionen aldrig får kopiera eller triangulera.
Om Stefan Löfven vinner valet har han ett mödosamt arbete framför sig. Han måste vända den svenska klimatpolitiken, övertyga EU för att sedan gå till FN. Då finns det ingen tid för tvekan, nej inte ens för några sista motorvägar.
I stället måste han snabbt hitta genvägar, bygga allianser med andra länder och med den progressiva delen av industrin. Sverige har kommit ända hit därför att våra företag har varit både uppfinningsrika och anpassningsbara.
Om regeringen tar ut riktningen kan Sverige bli trendsättande i den värld som nu törstar efter goda och klimatsmarta lösningar.
Men det förutsätter förstås en statsminister som är modig och rätt osentimental. I en värld som just passerat 400-gränsen finns det ingen tid för gammal sotig industriromantik.
Då har man bara en chans och den måste man ta så fort man bara kan.