Staten borde få ta hemliga pengarna
I veckan trädde EU-kommissionen in på scenen och sa till Sverige: Bort med möjligheten att ge anonyma donationer till politiska partier.
Därmed stämde man in i ett budskap vi tidigare fått från OECD, Institutet mot mutor och Transparency International.
Men i april kommer det ju en lagstiftning, ojar sig det parti – Moderaterna – som absolut inte vill att vi ska få veta vilka som finansierar deras valrörelser.
Visst, regeringen vill att partierna på riksnivå årligen ska redovisa alla bidrag som överstiger 22 200 kronor och med namn på givaren.
Men innebär det här att de anonyma partibidragen försvinner?
Nix.
Bidrag upp till 22 199 kronor kan man fortsätta att lämna helt anonymt, tycker regeringen.
Och alla bidrag med hemlig avsändare som överstiger den summan får partierna ta emot ändå, även när de inte lyckas ta reda på vem som skickat pengarna.
Öppenhet? Bah!
Får konsekvenser
I går lade så de rödgröna ett motförslag: Partier som tar emot anonyma bidrag ska inte få något statligt partistöd.
Det där låter ju bra, men problemet är att den motion S, V och MP skrivit ihop bakvägen ger grönt ljus för partibidrag från hemlighetsmakare och mörkermän.
Om man skippar de statliga pengarna blir konsekvensen att det blir fritt fram att ta emot hur mycket stålar som helst från företag och privatpersoner.
Det duger inte.
Poängen med en lagstiftning mot anonyma partibidrag är att den ska hjälpa oss att få syn på vilka det är som betalar affischerna och budskapet på affischerna.
Skadar förtroendet
Det fungerar inte så, kanske någon invänder. Okej, men blotta misstanken om politisk korruption – att mäktiga intressen ger pengar till partier och får politik i gengäld – ligger där och skaver och skadar förtroendet för vår demokrati.
I Norge är anonyma partibidrag förbjudna och där måste partierna överlämna pengagåvor utan avsändare till staten.
Så borde den rödgröna motionen som presenterades i går ha sett ut.