Ung och lovande, vad kommer sen?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-06-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag pratade med en medelålders kvinna, framgångsrik i sitt yrke med en ansvarsfylld position.
– Ibland är det som om männen jag möter i jobbet ser genom mig. Som om jag inte riktigt finns, sa hon.
Unga män är ”bra killar”. Äldre män är självklara: deras kompetens är det sällan någon som ifrågasätter. Unga kvinnor ifrågasätts, men betraktas ofta som ”unga och lovande”.
Vad händer när ungdomen lämnar oss tjejer? Blir vi tagna på allvar som medelålders kvinnor? Eller börjar männen se genom oss då, för att eliminera oss som hot mot deras makt?
På torsdag avtackas Marianne Nivert, avgående vd för Telia, av sina arbetskamrater. Hon har, tillsammans med Birgitta Johansson-Hedberg på Föreningssparbanken och Marie Ehrling på SAS, varit de senaste årens bevis på att kvinnor kan nå det svenska näringslivets absoluta topp. De har figurerat i varenda kartläggning av jämställdheten inom svenska börsbolag.
Statistiken är inte vacker. De svenska börsbolagen har 2 170 styrelseplatser. Bara 132 innehas av kvinnor. Det är en ökning med fyra sedan förra året. Hela 13 av börsens 30 största bolag saknar fortfarande kvinnor i sina styrelser, visar siffror från SIS Ägarservice.
Jämställdhetsminister Margareta Winberg hotar med lagstiftning. ”Ni får två år på er. Skärper ni er inte blir det kvotering!”, ropar hon till börsbolagen i Dagens Industri.
Företagsledaren Carl Bennet, styrelseordförande i Getinge och Boliden, visar sig vara en mästare på genusanalys.
– Kompetenta kvinnor finns det. De som påstår något annorlunda vet inte vad de pratar om, säger han.
Bennet slår ett slag för mental kvotering. Alla bolagsledningar måste förstå att något är fel om antalet kvinnor i styrelsen är färre än en tredjedel. Männen måste vara beredda att lämna plats åt kvinnorna i styrelserummen:
– Eftersom en förändring kräver att man går förbi manliga personer är detta en trög process.
Det talas ofta om vikten av mångfald inom näringslivet. Männen som bestämmer kommer gladeligen att maka på sig eftersom jämställdhet är en ekonomiskt lönsam affär, påstås det. Kvinnor har av naturen givna egenskaper (empati och sånt) som moderna företag behöver för att vinna marknadsandelar.
Pyttsan. Könsroller är socialt konstruerade, inte biologiskt betingade. Kvinnor ska inte ha hela lönen och halva makten för att de är annorlunda, utan för att de är lika kompetenta. Det fattar gubbarna. Och det hotar dem.
Om kvinnor hade varit en annan sort – alltså inte konkurrerat på männens planhalva – hade näringslivets manliga nätverk aldrig ägnat så stor energi åt att stänga dem ute.
Lagstadgad kvotering, säger jämställdhetsministern. Kanske blir det nödvändigt. Då kommer näringslivet att gnälla om sänkta krav och förlorad kompetens.
Snacka går ju. Den största kompetensen går naturligtvis förlorad när en skicklig yrkeskvinna i sina bästa år konstaterar:
– Han ser inte min kunskap och erfarenhet. Bara mitt kön.